Publicerad den Lämna en kommentar

1794 ger lite mer av allt – Del 2 av Niklas Natt och Dag

1794 som ebok i en trappa

I tron om att åter hoppa in i ett dystert och smutsigt Stockholm i Mickel Cardells liv började 1794 på ett helt annat sätt. Istället får vi följa en ny karaktär, Erik Tre rosor, som blir skickad till ön Barthélemys i Väst Indien. Erik blir ditskickad av sin Far som anser att Erik borde växa upp och bli värdig sitt namn – Tre rosor. Denna oväntade start knäckte mitt intresse för resten av boken … till en början. Slutligen fyllde berättelsen om ön Barthélemys en stor roll för bokens utveckling och gav en bredare bild av Niklas Natt och Dags senaste bok.

1794 visar på utveckling

Ju mer jag läser desto mer märker jag hur Niklas skrivande utvecklats. Det känns som att han jobbat mer med sidospår och gestaltning, och då inte bara av extrema scener av lik och förruttnelse. Boken känns mer färdig än 1793 och karaktärerna känns mer levande. Jag märker också att jag skrattar mer i denna boken. Dialogerna är skrivna med mer humor, om än relativt mörk humor.

Niklas Natt och dag, författtare till 1793 och 1794
Niklas Natt och Dag, författare till 1793 och 1794. Copyright/Fotograf: Thron Ullberg

I det stora hela är det dock mycket i 1794 som påminner om 1793. Samma skitiga gator mellan broarna med avföring, rännstensungar, Cardells ständiga armprotes, hor, brännvin, utslagna tänder, köttiga sår och allt annat som hör Niklas 1700-tal till. Jag har läst kommentarer om att ”Jag blev lite trött på ruttnande tänder, fekaliefyllda rännstenar och lusfyllda peruker redan i 1793” – Citat via Bokus.

Om man däremot ser 1794 som ett eget verk så skulle jag säga att den är bättre än föregångaren. Det händer mer, fler totalvändningar, roligare och mer intressanta dialoger och djupare karaktärsskildringar. Är man med på grundpremissen, grova gestaltningar, så kan jag inget annat än att rekommendera 1794.

Nu väntar jag med spänning på uppföljaren, vars namn gissningsvis bli 1795. Boken väntas komma hösten 2021.

Publicerad den 1 kommentar

1793 – En slafsig berättelse om en torso och brännvin

1793 på en eboksläsare som ligger på en bänk

Att läsa 1793 är lite som att gräva sig ner i en hög av kodynga och förruttnade lik, fast på ett fängslande sätt. Berättelsen är obehaglig, tänkvärd och får coronapandemin att framstå som ett himlavalv av änglar och världens alla härligheter.

Personligen är jag inget fan av historia och var aldrig speciellt engagerad på historialektionerna. Det var förvisso inte min historialärare heller, så mitt intresse kanske förklarar sig själv. Niklas Natt och dag visar däremot ett stort engagemang i sent 1700-tal med denna historiska roman om Mickel Cardell och Cecil Winge. Extra stort engagemang visar Niklas Natt och dag kring detaljer för huruvida människokroppen ter sig i olika stadier av förruttnelse, smärta och fysiska reaktioner från yttre hot.

1793 är rå och ärlig redan från start

Historien börjar med att Mickel Cardell simmar ut i det avlopp till sjö vid namn Fatburen för att fiska upp ett lik. Kroppen är stympad på alla dess lämmar och har därmed bara huvud och torso kvar. De läkta ingreppen tyder på en långt gående process. Här börjar en historia som tar oss långt in i Stockholms 1700-tals hjärta. En berättelse för er som inte är allt för äckelmagade. De visuella skildringarna ger en tydlig inblick i hur otroligt bra vi har det idag, trots rådande pandemi.

1793 på e-boksläsare mot en mossig stenmur.
1793 på e-boksläsaren Kobo Forma

Jag vill inte röja för mycket av handlingen då jag själv inte är ett fan av spoilers. Men Micke Cardell kommer i kontakt med den ”frilansande” mordutredaren Cecil Winge. De fattar tycke och bildar en duo som envist ska gå till botten med likets historia. Det visar sig vara en historia som bjuder in läsaren till en spännande resa genom krogliv, kvinnofängelser, slagsmål, franska revolutionen, brännvin och åter brännvin.

Personliga tankar

Som jag nämnde tidigare har jag aldrig funnit något speciellt intresse för historia. Därmed har jag varit skeptiskt intresserad av Niklas böcker då jag blivit rekommenderad och läst mycket gott om dem. Samtidigt utspelas de under en tid som jag sällan funnit något personligt intresse för. Det var egentligen först när jag hörde en intervju med Niklas Natt och dag via Pocketpodden som jag övervägde att ge 1793 en ärlig chans. Det visade sig resultera i att jag, på eget bevåg, satt och googlade gamla händelser för att läsa mer om dem.

Precis som folk rekommenderat 1793 till mig vill jag skicka vidare rekommendationen. Nu ska jag bita mig fast i uppföljaren, 1794 för att sedan invänta den sista och avslutande delen, 1795. Det är med spänning och viss avsmak jag öppnar upp fortsättningen för Mickel Cardell.

Publicerad den Lämna en kommentar

Göteborgs centralstation ses över av skitnödiga väktare!

Vi går igenom en pandemi där butiker går på knäna. Folk håller sig hemma och Göteborgs centralstation ekar mestadels tom, i alla fall den tiden jag är där. Är detta verkligen rätt tajming att skrämma iväg potentiella kunder till butikerna ni ser efter? Med risk för att blandas ihop med en annan klunga skitnödiga svenskar som sitter och skriker i förarsätet av en bil skriver jag följande.

Detta var såklart bara en piss i havet, men ändå en gnista som skapade en eld innanför mitt skallben.

Scenario:

Jag tar cykeln till Göteborgs centralstation, precis som jag gör varje dag. Centralstationen ekar tom och de stackars människor som hoppar av sina kollektiva färdmedel skingras snabbt genom skjutdörrar, butiker, tågbyten och taxibilar. Ibland passar jag på att låsa fast cykeln vid en av flera metallbågar, som står utanför butiksdörrarna, för att köpa mig en liten bit mat. Idag kom en av ordningsvakterna fram till mig och följande dialog utbyttes:

”Jag hoppas du är påväg bort med den där!”
”Ursäkta?”
”Ja, du får inte låsa fast den här.”
”Jag ska bara in snabbt och köpa en wrap.”
”Ja, fast du får inte ställa cykeln där. Du får inte ens ha cykel här.”
”Fast jag får ju ha den på tåget och jag måste ju få den från tåget till utanför stationen på något sätt?”
”Ja, jo det är klart. Men du kan ju inte låsa fast den där. Men ska du bara köpa en wrap så gå in och gör det. Men gör inte om det!”

Jag vet inte… Men vad är problemet med att låsa fast cykeln utanför en butik i två minuter? Stationens står tom på människor och de få kunder som planerar att köpa något i någon av butikerna kanske man inte ska försöka köra iväg? Efterklok som jag tyvärr är så kommer jag på alla bra frågor i efterhand; ”Du tycker inte det är lite fel tajming att köra bort potentiella kunder i dessa tider? ”, ”Vad är dessa stänger till för om inte för att låsa fast en cykel för en snabb butiksvisit?”.

Suck!

Publicerad den Lämna en kommentar

Samlade verk ger mer än vad den lovar

Huvudbild för samlade verk

Okej, hur ska man kunna sammanfatta denna värld jag läst mig igenom i ett ynka blogginlägg? Samlade verk var den första boken jag laddade ner till min läsplatta. En bok som aldrig tog slut, på ett bra sätt. Lydia Sandgrens debutroman på 689 sidor slog ner hårt och har gjort avtryck hos mig och många andra.

Om vi börjar med det som är mindre bra med boken så skulle jag säga nämna baksidetexten. Det började med att min fru sa att hennes kollegas kompis släppt en tegelsten som blivit rätt populär. Därefter dök Samlade verk frekvent upp i mitt Instagramflöde. Men när jag gick in och läste baksidetexten tappade jag i stort sett allt sug som fanns.

I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.

”Samlade verk” är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.

Trotts dess relativt färglösa sammanfattning ville jag ge boken en chans med tanke på alla lovord. Det tog inte lång tid innan jag ”satt fast”. Som jag sa till min fru, ”Den handlar egentligen inte om något speciellt. Den är bara jävligt fängslande”.

Samlade verk - Omslaget på en Kobo Forma läsplatta
Samlade verk som e-bok på min Kobo Forma läsplatta

Samlade verk gav mer än vad jag trott

Jag skulle snarare skriva något i stil med följande:

Förläggaren och den drömmande författaren Martin Berg är en medelålders man från Göteborg. Tillsammans med sin son Elis huserar Martin i Majorna där hans dotter Rakel kommer på sporadiska besök mellan psykologstudier och ensamlivet i sitt eget hem. Martins bästa vän, Gustav, är en etablerad konstnär och en högst egen person som lever för konsten. Martins fru, och barnens mor, Cecilia är spårlöst försvunnen efter att ha lämnat familjen Berg.

”Samlade Verk” binder samman nutid med dåtid. Följ Martin och Gustavs resa från fester i Göteborg till etablerade män i kulturbranschen. Hur Cecilia kommer in i deras liv som en länk mellan vänskap och affärer. Hur en relation mellan barn och moder finns, men ändå inte…

Lydia fick mig att Googla påhittade kreatörer

Lydia har verkligen lyckats med att bygga upp en värld kring Martin Berg, Gustav Becker och Cecilia Wikner (Berg). Det finns mängder av biroller och ibland sitter jag och googlar på kreatörer som inte finns. Helt klart en perfekt blandning av fiktion och verklighet! Karaktärernas relation till olika legender byggs upp på ett väldigt trovärdigt sett där erkända konstnärer och författare blandas med helt påhittade namn och verk. Detta skapar en nyfikenhet hos mig som läsare att söka upp referenspunkterna som i vissa fall visar sig vara hämtade från Lydias fantasi, busted!

Språket är väldigt levande. Egentligen är det bara en handfull gestaltningar som återkommer i denna mångordade bok, så som att håret klistrar sig i pannan (när någon settas). Annars bjuder varje sida på ytterligare nya referenser och ord som skapar ett enormt djup och liv i texten.

Karaktärskartan känns väldigt trovärdig och genomtänkt. Det är inte många huvudroller/ biroller som inte besitter sin egen personlighet och historia. Vissa skrivs ut mer bokstavligt än andra, men alla finns där och lever sitt egna liv.

Jag kan inte annat än att rekommendera denna bok!

Samlade verk som fysisk bok
Samlade verk som fysisk bok – bild hämtad från Albert Bonniers förlag

Till dig som redan läst boken

För att förtydliga rubirken. Följande text innehåller spoilers, så vet du med dig att du vill läsa boken så föreslår jag att du slutar läsa här för att sedan återkomma när sista bladet är vänt.

Samlade Verk har verkligen triggat igång min inspiration för att skriva! Jag har börjat skissa på ett nytt manus, samtidigt som jag blivit väldigt inspirerad att fortsätta jobba på mitt ständigt pågående projekt En nyfunnen vän. Martin Bergs ständiga jakt på den perfekta romanen kan bli ett frustrerande moment genom boken. Samtidigt speglar det verkligen den frustration som uppstår när man inte får fram tankarna till fingertopparna. Martin Berg har svårt att skriva i början av boken.
Martin Berg har svårt att skriva i sitt ”kollektiv”.
Martin Berg har svårt att skriva under sin skrivresa i Paris.
Martin Berg har svårt att skriva under fina dagar i sin bästa väns mormors hus tillsammans med sin bästa vän och sin fru (utan mormor).

Martin Bergs samlade verk som aldrig blir till

Lydia visar tydligt att var sak har sin plats. Martin Berg, tvivlar för mycket på sig själv för att kunna slutföra sitt livslånga romanprojekt. Däremot passar han väldigt bra som förläggare då han vet hur en bra roman ska vara. Allt man kan teoretiskt kanske man inte kan få ut i praktiken. Sen om det är ens egna kritik som är hindret eller att man helt enkelt inte kan är en annan historia. Eller så kan man tolka Martins oändliga skrivande som att man måste sänka kraven på sig själv och testa vingarna. Vad är det värsta som kan hända? Skriv, publicera, skriv igen.

Martin Berg får boken Ein Jahr der Liebe som är skriven av den fiktiva författaren Philip Franke. Boken är ständigt närvarande från att Martin först får den fram till i stort sett sista sidan av boken. En självupplevd berättelse av författarens stora kärlek till en viss Cecilia som lämnar honom ensam utan vare sig ett farväl eller ett tecken på kärlekens förfall.
När man följer Rakel, Martins dotter, som fått i uppdrag att översätta boken från tyska till svenska så vill man ta del av Philips version och känslor på ett bredare plan än vad som kommer fram i Samlade verk. Det hade varit ett intressant drag av Lydia att även skriva denna, betydligt kortare, bok för att bredda den ”verklighet” hon byggt upp.

Publicerad den 1 kommentar

Omslagsskiss ”En nyfunnen vän”

Under ett drygt år har jag skrivit på ett manus för yngre tonåren som jag kallar En nyfunnen vän. Berättelsen har i stort sett varit helt klar under en längre tid, men den har inte känts helt rätt. Nu har jag lagt till en ny karaktär och utvecklat boken för att ge berättelsen lite mer djup.

Utvecklingen av omslagsskissen till boken spelades in, en film på cirka fyra minuter visar hur en blank yta formas till ett omslag som börjar likan något.

Publicerad den 2 kommentarer

Kobo Forma 8″ – en smidig och praktisk läsplatta

Kobo_Forma_header

Under flera år har jag varit sugen på en renodlad läsplatta. Det var egentligen först nu när Storytel erbjöd deras läsplatta för 599kr inkl fodral och 3 månaders abonnemang som jag blev intresserad på riktigt. När jag väl började kolla på alternativen slutade det med en Kobo Forma 8″ som blev betydligt dyrare än den rabatterade Storytel-plattan. Samtidigt slipper man binda upp sig mot en specifik tjänst och får en helt annan upplevelse med två tum större skärm.

Kobo Forma är stor, men smidig. Den lägger sig nästan omärkbar i både min stora och lilla kameraväska vilket gör att jag alltid kan ha med mig den. Vikten på strax under 200 gram gör den lätt, nästan lite för lätt. En dag när jag satt på tågperrongen och läste drog ett godståg förbi. Vindtrycket som blev av tåget fångades upp av den stora ytan så plattan flög likt ett löv ur mitt grepp. Den grovt grusade perongen tillsammans med den omtumlande flygfärden gav mig inte mycket hopp om den framtida läsbarheten. Men med en liten repa på skärmens kant (utanför läsområdet) och lite repor på baksidan så kunde jag med lättnad läsa vidare, om än med ett något hårdare grepp framöver.

Kobo Forma faller på knapparna

Med en premiumenhet för strax under 3000kr så förväntar man sig en premiumkänsla. Det är väl egentligen här som Forma tappar sin glans, på gott och ont. Amazons motsvarande modell Kindel Oasis är gjord i ett fast aluminium-bakstycke som sägs ge en stabil och gedigen känsla. Kobo Forma är helt i plast. baksidan har någon forma av gummikänsla, knapparna är i plast och uttaget är i micro-USB (och inte USB-C som är standard idag). Trots att jag recenserat säkert 100 mobiler och surfplattor under min tid som teknikredaktör så ser jag inte detta som något negativt alls. Aluminum är kallt och fast, gummi är varmare och mer stöttåligt. Tänk er hur min Kobo skulle sett ut efter flygturen om sidorna och bakstycket hade varit gjort i aluminium. Inte speciellt snygg!

Det som känns minst påkostat är tyvärr knapparna. Knapparna framtill ger okej respons och fungerar bra, om än lite ”sladdriga” i känslan. Standby-knappen, som sitter på sidan, är däremot väldigt stum, men samtidigt ”svampig”. Man får inte någon riktig respons från den. Detta har jag även hört från andra källor, så det är troligtvis inte bara min enhet som har detta ”problemet”. Här hade jag gärna sett något mer genomarbetat.

Kobo Forma läsplatta på gunga
Kobo Forma 8″ med antologin Tolv delar av livet som skärmsläckare

Överlag en riktigt trevlig läsplatta

Här slutar dock det negativa. För resterande delen av plattan är underbar! Skärmens storlek gör att man kan förstora texten rätt rejält utan att man behöver byta sida efter vartannat ord. Den högupplösta skärmen gör att man får riktigt skarpa tecken även vid liten textstorlek. Den sidobelysta skärmen använder jag oftast helt utan belysning och behövs belysning räcker det oftast med några enstaka procent. Just att den är sidobelyst gillar jag skarpt! Det gör att ljuset inte lyser rakt i ögonen på läsaren, likt en smartphone, datorskärm eller liknande. Här kommer ljuset från sidan och reflekteras upp mot ögonen via skärmen.

Hela hanteringen av läsningen är verkligen ett steg fram i läsupplevelsen, i min mening. Det känns inte som ett digitalt alternativ, utan som ett steg framåt. Kommer det ett ord du inte riktigt förstår kan du markera det och söka upp det på Google eller Wikipedia (förutsatt att du är ansluten till wifi) med bara ett skärmtryck. Vill du notera något så är det bara markera texten och skriva en anteckning, utan att kladda ner en hel sida. Bara det att du kan ha 4000 böcker på mindre än 200 gram och ändå läsa dem som om det vore ett papper, i stort sett. Detta är såklart inte nyheter om du redan sitter med en läsplatta, men om du inte gör det så finns en rad möjligheter som ger läsupplevelsen en ny nivå.

Låna direkt i din Kobo Forma

En annan sak som sätter guldkant på tillvaron är att Kobos enheter har integrerat stöd för Overdrive. Detta är ett internationellt system för utlåning av böcker, ligger under appen Libby i svenska bibliotek. Alla bibliotek stödjer inte Overdrive (än?), använder ditt bibliotek Bibblio så fungerar inte det med Kobos plattor exempelvis. Men mitt, Alingsås bibliotek, och Göteborgs stadsbibliotek använder sig av Overdrive. Detta gör att jag kan registrera mitt kort direkt i läsplattan och sedan låna böcker direkt över Wifi, utan en dator eller någon annan enhet. Här finns dock en hake. Du kan bara låna de böcker som finns i Kobos egna butik. Förtydligande: Boken måste både finnas via ditt bibliotek OCH i Kobos e-boksutbud. Det går såklart att låna boken direkt via ditt bibliotek, ladda ner den till din dator och för över den till din Kobo-platta, inte lika smidigt, men det går.

Slutsats

Slutligen så är detta en väldigt kompetent läsplatta. Kan man överleva en något bristfällig känsla i knapparna så finns det inte mycket mer att klaga över. Det skulle väl vara priset, Kobo har en mindre modell med liknande design som är dryga tusenlappen billigare, även den är vattentålig, Kobo Libra H20. Och till slut. Det är extremt skönt att ha en digital enhet som kommer åt internet om man fastnar på ett ord, men som inte söker på uppmärksamhet med diverse notiser, mail, sms etc. Den har ingen högtalare, inget hörlursuttag och ingen appbutik som kan installera facebook eller annat distraherande. Det är en väldigt skön känsla 2020!

Har du några frågor gällande Kobo Forma så kan du lägga den/dem som kommentar nedan så kan jag uppdatera ovan text och/eller ge ett snabbt svar till dig.

Publicerad den Lämna en kommentar

Tolv delar av livet blir e-bok.

Nästa vecka kommer Tolv delar av livet att släppas som e-bok via näthandeln. För att ”fira” det och erbjuda lite underhållning i coronaisoleringen kan man nu välja sitt eget pris för ett DRM-fritt exemplar i valfritt format.

Har du läst klart dina böcker, lyssnat på alla poddar som är intressanta och sett alla roliga youtube-klipp på söta katter? Då kanske det skulle passa bra med en antologi med tolv lagom korta noveller för en kortare bussresa, fika eller varför inte toabesök, om man så vill.

Som tur är så har jag just en sådan. Och denna vecka kommer du kunna välja priset från 1kr till 1 miljon om du så vill. Swisha valfritt belopp till 073-972 63 19. Skriv din mail som meddelande och gärna önskat format (epub, PDF etc.) så kommer du få e-boken som fil i din in korg så fort som möjligt. Missar du att skriva din mail så kommer du få en länk via sms där du kan ladda ner filen.

Tolv delar av livet som e-bok
Tolv delar av livet som e-bok

Detta är mitt sett att dela med mig av underhållning/kultur till folk som är intresserade av att läsa men kanske inte har någon direkt framtida löneutbetalning på gång pga. av varsel och konkurs. Eller så har du det.

Jag kommer inte lagra vare sig mailadresser eller telefonnummer för framtida erbjudanden eller reklamutskick. Erbjudandet gäller fram till och med den 26 april.

Från instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Titel: Tolv delar av livet Författare: 11 olika Förlag: G.J Produktion 2019 hade Gustaf Jansson en novelltävling, Novellstugan. Tanken var att det skulle bli en vinnare varje månad, där varje månad hade ett tema, men kunde även ha ett ledord som skulle vara med i texten. I denna antologin kan vi nu läsa de vinnande bidragen, som är helt olika, och som berör det mesta i livet. Vi får läsa om humor, sorg, spänning, drama, relationer och kärlek. Boken är väldigt lättläst, då varje novell endast få ha tusen ord. Vissa noveller berörde mig mer än andra. Som stannade kvar efter att jag läst boken.Någon fick mig att skratta, men det fanns även de jag snabbt glömde bort. En trevlig idé att göra en antologi av vinnande bidrag. Tack snälla för att du frågade om jag ville läsa den @_gustaf_jansson #gjproduktion #tolvdelaravlivet #antologi #novellstugan #noveller #novellsamling #boktips #bokrecension #recex #läsmig

Ett inlägg delat av @ stinas_boksida

Publicerad den Lämna en kommentar

Att läsa böcker är något jag gått miste om

svartvit bild av containers

Under flera år har jag varit medlem i ett par författarsidor på Facebook. Jag följer aktivt författare och förlag på Instagram. Alla är olika och gör saker på olika sätt. Det har garanterat alla märkt av oavsett om det är en författargrupp, eller matlagningsgrupp man är med i. Men det finns ett råd som är gemensamt för alla som skriver. Om man har svårt att komma igång, eller tappat skrivarlusten är alltid rådet; Du måste läsa fler böcker! Jag personligen är extremt dålig på just den biten. Jag älskar att skriva och bygga upp livsöden, men är extremt loj när det kommer till att ta in inspiration och tankar från andras verk.

Läsa mera

Tanken är att det ska bli ändring på det nu! Jag har köpt en läsplatta. Resten av året ska jag fokusera på att läsa. Man kan säga att jag tagit två steg fram, ett steg tillbaka (i mitt skrivande). Jag har skrivit i tre till fyra år nu. Dessvärre har jag sällan satt mig ner för att läsa. Ljudböcker har jag tagit del av, speciellt när jag jobbade på lager. Men att se och analysera texten som utgör historien går man helt miste om när boken ljuds in via hörlurar i/runt öronen.

En annan fördel är att jag på ett enkelt sätt kan korrekturläsa mina egna texter via läsaren. Jag har märkt, som de flesta som skriver längre texter, att det ger mycket mer att korrekturläsa via utskrivna papper, det är även bättre för ögonen. En läsplatta är ju i princip som att läsa på papper, behagligt för ögonen och utan störande notiser och ”intressanta” youtube-klipp som ”måste” ses.

Produktbild av Kobo forma 8" läsplatta
Kobo Forma 8″

Kobo Forma 8″

Läsplattan i fråga är en Kobo Forma 8″. Den påminner en hel del om Amazons motsvarighet, Kindle Oasis, men har lite större skärm och bland annat direktstöd för Overdrive (Libby) vilket mitt bibliotek stödjer. Overdrive är en tjänst som biblioteken lånar ut e-böcker och ljudböcker via. Med andra ord kan jag koppla upp mig med läsplattan till wifi, sen är det bara att låna hem böcker (upp till fyra böcker/månad) och läsa. Gratis och smidigt! Amazons Kindle-varianter kräver köp via amazon. Vill man låna böcker/ köpa böcker från annan plattform måste de skickas över via en dator.

Jag planerar att göra ett lite mer utförligt inlägg om Kobo Forma när jag använt den ett tag. Jag tänkte även recensera böcker i e-boksformat. Så har du en bok som är på G, eller finns ute i handeln så hör gärna av dig, g.j.produktion (at) outlook.com.

Publicerad den Lämna en kommentar

Grankriget stoppas varken av ösregn eller corona!

Brinnande eld från påskbrasa

Grankriget på västkusten har pågått i generationer och varken ösregn eller corona tycks få stopp på det. Samtidigt som världen stänger allt fler gränser så samlar barn och ungdomar på sig granar från juldagen till påskafton för att göra den största brasan i skärgården.

Påskbrasor finns lite överallt i landet. Men inga tar det på så stort allvar som göteborgs öbor. SVT släppte till och med en dokumentär kring beteendet som de kallade grankriget. Tyvärr finns inte dokumentären tillgänglig längre. Men den skildrade ett intensivt och urartat beteende kring jakten på granar. Jag har själv beskådat resultatet under flera år vid det här laget. I år passade jag och mina grabbar även på att hjälpa till att släpa upp lite granar till höjden där brasan skulle vara. Här kommer lite bilder från aktiviteten.

[foogallery id=”12948″]

Det är någonting med eld som lockar. Värme, intensivitet, färger och former. Det är sällan man får möjlighet att se en så pass stor brasa som när man är ute på västkusten under påsk. Även om publiken var avsevärt mycket skralare än vanligtvis så var brasan rejäl. Regnet öste från väst och vinden var så kraftig att toppen på brasan stod orörd fram till att de ansvariga välte hela mittpelaren. Nedan finns ett bildgalleri från själva brasan.

[foogallery id=”12950″]

Publicerad den Lämna en kommentar

Mizeria är en ärlig och gripande berättelse om orten

Mizeria, eller misär, är titeln på Melody Farshins ungdomsbok om tvillingsyskonen Aicha och Ali. Syskonen är ankaret i det karaktärsbibliotek Melody byggt upp med denna historia. Men varför började jag läsa en bok om orten?

Melody är ”egentligen” en stand-up komiker. Jag sätter ”” vid egentligen, för hon är även en riktigt begåvad författare. Det var först via humor-podden/ morgonshowen AMK morgon som jag fick nys om Melody och hennes bok Mizeria. Men det var först för någon dag sedan när jag lyssnade på komikern Robin Berglunds podcast Mina vänner boken som jag blev intresserad av att själv läsa den.

Under snart två års tid har jag skrivit på ett manus om två killar som träffas efter en misshandel. En av killarna är ensambarn och växer upp i ett villaområde med sina föräldrar. Den andra har flyttat från Värmland till en förort utanför en större svensk stad. Jag personligen har mycket enklare att referera till villaområdet jämfört med orten då jag har obefintliga erfarenheter av hur det är att bo i en förort. Det är här Alicha och Ali kommer in i bilden.

Omslag till boken Mizeria
Omslaget till boken Mizeria

Mizeria känns verklig

När jag läser Mizeria så känns det nästan som att Melody har rivit ur sidor från kompisars gamla dagböcker och förbättrat dem. Kapitlen är realistiska och utgår ifrån olika personers syn på händelserna som boken tar upp. Det ger en väldigt bred, men också personlig bild av bokens handling. Efter ett par sidor behöver man knappt läsa vem kapitlet handlar om, det framgår genom texten och personligheten vilket skapar ett djup i persongalleriet.

Mizeria är ett ord för misär på personlig nivå. Trots Melodys långa karriär som komiker ska man inte förvänta sig höga skratt. Det är dock en del formuleringar som gör det hela tragikomiskt och sårbart. Ibland vet jag inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Stämningen kan vara mörk, men formuleringarna och/eller karaktärernas tankar utsöndrar någon form av humor som kittlar skrattmusklerna.

För att inte säga för mycket så har boken en genuin dragningskraft som gör att jag knappt vill lägga ifrån mig den. Och då ska det nämnas att jag inte är någon bokmal som plöjer bok efter bok hemma i soffan.

En bok från orten, för orten

Jag vill minnas att Melody i något sammanhang har sagt att utbudet av orten-böcker inte är i proportion med efterfrågan. Detta är den första boken om orten som jag läser. Det är en intressant skildring och ett liv som är något helt annat än mitt eget. Det märks däremot att Melody har levt detta livet, på formuleringar och gestaltningar. Detta gör Mizeria äkta och gripande.

Jag kan verkligen rekommendera historien om Aicha, Ali, Osman, Samir, Nano, Hamza och alla andra. Oavsett om du är i äldre tonåren eller vuxen.

Att läsa Mizeria har både varit intressant och lärorikt för att jämföra hur jag själv har skrivit i mitt manus. För att se det positivt så tror jag att manuset är på rätt väg!