Publicerad den Lämna en kommentar

Monokrom +, en modifierad version av Fujifilms Monokrom

De senaste månaderna har jag börjat köra allt mer manuellt med min Fujifilm X-H1. Och nu har jag efter en tid modifierat klart mitt första egna recept baserat på filmsimuleringen Monokrom+R. Jag tänkte visa lite testbilder samt jämförelsebilder på min modifierade version och standardversionen av Monokrom+R. Självklart så hittar ni receptet längst ned om ni skulle vilja testa själva.

Info: Detta blir ett litet nördigare inlägg inriktat på Fuji X-foto innehållande foton och text. 🙂

Testbilder

Jag tänker att man till slut hamnar där. Att experimentera med svartvitt är nog ofrånkomligt som fotograf. För min del brukar det infalla under vinterhalvåret när allt ändå är så mörkt, grått och trist. Men i år är första gången jag jobbar med en egenmodifierad filmsimulering. I grunden kör jag på Monokrom+R för att höja kontrasten.

Alla bilderna är tagna med manuell ljusmätare och då legat +1 på skalan för att inte bli för mörka. Det syns lite tydligare på standard Monokrom+R som är betydligt ljusare i högdagarna. Men det går såklart bra att justera i efterhand i Lightroom. Grundtanken är dock att man ska kunna ta bilderna direkt ur kameran (SOOC – Straight out of camera), via mobilappen eller liknande.

Tidigare i bloggen finns ett inlägg där jag testar ett recept som ska simulera den klassiska Kodachrome-filmen. Den simuleringen har jag dock inte gjort själv, den är gjord av Ritchie Roesch för bloggen Fujiweekly.

Jämförelsebilder mellan Monokrom+ och Fujis Monokrom+R

Recept:
– Filmsimulering: Monokrom+R
– Dynamiskt omfång: 400
– ISO: 1600
– Kornighet: Stark
– Vitbalans: Glödlampa (R:0 B:0)
– Högdagar: +4
– Lågdagar: -2
– Skärpa: -1
– Brusreducering: -4
– EV+1

Följ gärna min Instagram-profil, Sensor_art, där jag under vintern fokuserar på svartvita foton.

Publicerad den Lämna en kommentar

Vardagsmotion med kameran i regnet

För att få lite vardagsmotion tog jag, under lördagen (15/12), en promenad mellan tågstationerna Norsesund och Floda. Med de tunga grå molnen och det lätta regnet ständigt närvarande försökte jag fånga promenadens finare delar med kameran. Jag tog med mig min 35mm f1.4 och min nyligen inköpta Tokina 135mm f2.8. I detta inlägg kommer jag mestadels låta bilderna få tala för sig.

Smala björkar framför granskog
Tokina 135mm f2.8

Björkar är nästan alltid fina. Speciellt när de är smala, står tätt ihop och har en fin mörk bakgrund som kontrast till den vita smäckra stammen. Miljön runt detta foto var ett mindre smickrande kalhygge, så jag är glad att jag hade med mig min 135mm så jag slapp allt trökigt runt om. Det är inte alls omöjligt att jag går tillbaka hit nästa sommar för att få en liknande bild med björkarnas ljusgröna löv.

Suddig bild på tåg
Tokina 135mm f2.8

Bilden ovan är lite av en idé jag fick på plats. Osäker på om jag gillar resultatet lika mycket som jag gillade tanken. Planen var att sätta ett skarpt motiv i en suddig miljö. Tåget fotades med 1/500 dels sekunds slutare medans omgivningen fotades under en sekund. Kollar man noga så har jag matchat tåget med en av de lite skarpare rälsdelarna. Samt lagt en svag kopia på den lite svagare rälsdelen. Har du tankar om detta och om hur det eventuellt skulle kunna förbättras får du gärna lägga en kommentar längst ner.

Skarp stolpe över suddig bakgrund
Fujinon 35mm f1.4

Precis som med tåget ovan så är även detta lite av ett experiment. Inspirationen är hämtad från instagramkontot @Mashallahwallah. Jag kommer troligtivis testa detta några mer gånger för att få ett bättre resultat.

Publicerad den Lämna en kommentar

Vardag, reflektioner och detaljer

När man har barn, jobbar heltid och vill hinna med träning och intressen mellan läxor, middagar och annat nödvändigt så kan det lätt kännas som att den ena dagen är en kopia av den andra dagen. Vardag är något alla går igenom. Vissa måste prioritera, andra kan köra Netflix i brist på annat. Oavsett vad så måste man se de små sakerna i vardagen för att uppskatta helheten, speciellt nu i mörkare tider.

I morse stod jag i vanlig ordning på den härligt svinkalla tågstationen två kilometer från dörren och väntade på tåget som skulle ta mig till jobbet. När jag stod där och kollade så såg jag lyktstolpen som delade perrongen i två snarlika delar. Här fanns det något att jobba med!

När bilden väl kom in i datorn och min svartvita preset var inlagd så skickade jag över filen till Photoshop. Sen började det roliga. Huvudtanken var att få en spegelvänd bild. Därefter tog jag bort, la till och justerade detaljer i bilden för att ta bort symmetrin så den inte blir så i iögonfallande.

Svartvit bild som skildrar en vardag från en tågstation.
Ovan kan du se det redigerade resultatet.

Vardag skildrad i svartvitt

När redigeringen väl var färdig insåg jag att montaget skildrade vardagen riktigt bra. Precis som jag skrev ovan så är det detaljer som skiljer i ett återkommande flöde. I bilden är mannen som lutar sig mot lyktstolpen i centrum av bilden är med i sin helhet. Kvinnan till vänster står endast på ena sidan (flyttad från originalbilden). Tjejen längst bak som tittar fram på högersidan är inte med på vänstra delen av bilden. Sen har vi lite smådetaljer som är justerade för att få bort den strikta symmetrin.

Vardag är som vardag är. Kan man inte få den roligare få man göra konst av den. Och försöka se den från andra vinklar. Detta är mitt sätt att skapa en egen form av vardag. Det är inte alls omöjligt att jag testar detta fler gånger!

Svartvit bild som skildrar en vardag från en tågstation.
Här är originalbilden med samma inställningar tillagda.

Jag har dessutom skaffat ett nytt Instagram konto som är tänkt enbart för mitt fotande och inget annat. Den kan ni hitta under @sensor_art. Gå gärna in och följ mig där.

Publicerad den 1 kommentar

Tokina 135mm f2.8, brist på teknik ger charm

Precis som många andra som kör spegellöst så beställer jag gamla manuella linser då och då. Tack vare den digitala sökaren kan man få hjälp med att se vart fokus ligger. Det i sin tur gör att autofokus inte riktigt blir lika viktig som den är på spegel-kameror. Senaste linsen jag köpt är en telelins på 135mm från Tokina med ljusstyrkan f2.8. Här nedan kommer lite första bilder och tankar kring linsen.

Tokina 135mm f2.8 inhandlades av en anledning. Det var ett billigt sätt att känna på brännvidden och ljusinsläppet då jag planerar att köpa en Fujinon 50-140mm f2.8. Fujis lins är dock betydligt dyrare, då känns det bra att få känna lite på omfånget innan man slår på stort. Då jag fotar med en Fujifilm X-H1 (APS-C sensor) så motsvarar brännvidden cirka 200 mm på en fullformatskamera. Sedan tidigare har jag även ett Tokina 200mm f3.5 som jag bland annat fotade Timo Räisänen med när han spelade på Liseberg i höstas. Den motsvarar cirka 300 mm på fullformat.

Timo Räisänen på Liseberg 13/9-19. f5.6, ISO10000, 1/2500sek.

Tokina bjuder på en analog känsla

Det är såklart orättvist att säga att linsen är tekniskt dålig om man jämför den med dagens rakbladsvassa linser. Och att linsen är något oskarp behöver verkligen inte betyda att den är värdelös. Sen ska man ta med i beräkningen att det kan skilja en del från lins till lins då de har ett par decennier på nacken.

När det kommer till handhavande så är fokusringen mjuk och följsam, om än något trög. Den sträcker sig ungefär 270 grader vilket gör det svårt att gå från närmast till oändlig fokus på ett och samma vrid. Bländarringen går från f2,8 till f22 i sju steg. Dessa känns fasta och direkta att ställa in.

Svartvit bild över vass, sjö och dimma. Tagen med Tokina 135mm f2.8
Bilden ovan är tagen med bländare f16, ISO 8000 och slutare 1/8000 sek

Det roliga med gamla linser är att man kan utnyttja dess åldrande till fotots fördel. Därmed kan man få en lite mer analog känsla. Motivet ovan är fotat i RAW och justerat i Lightroom. Det var underbart vackert på plats. Men solen sken skarpt rakt in i linsen, som inte hade motljusskydd. Så den effektfulla solkatten i övre delen av bilden fick jag placera lämpligt för att skapa en passande effekt.

I albumet nedan kan ni se lite fler bilder i både svartvitt och färg från min första promenad med den ”nya” linsen. Alla är fotade i RAW och justerade i Lightroom.

Alla ovan bilder är tagna med Tokina 135mm f2.8 i kombination med Fujifilm X-H1.

Värt pengarna för roliga experiment

För ynka 208 kr var objektivet helt klart värt pengarna. Jag kommer garanterat sätta på denna linsen flera gånger på min kamera. Troligtvis mest för lek, eller när jag planerar att fota svartvitt/vintage. Närgränsen är på hela 1,5 meter vilket gör att man inte kommer jättenära motivet. Men det fungerar å andra sidan i de flesta lägen.

Nedan kan ni se bilder på objektivet när de sitter på min Fujifilm X-H1. Dessa är tagna med Canon 5D Mark IV tillsammans med Sigmas 50mm f1.4 Art.

Publicerad den Lämna en kommentar

Lights in Alingsås 2019, ur mina ögon.

För sjätte året i rad besökte jag Lights in Alingsås under november. Det har varit väldigt varierande kvalité på de olika upplagorna där årets är en av de bättre. Kanske beror det på att större delen av turen var koncentrerad inom ett mindre område. Eller så hjälpte kommunen till med lite extra klöver då staden fyller 400 år just i år.

Det är en trevlig tradition Alingsås kör med, att ljusa upp stora delar av staden i samband med att vårt nordliga land blir allt mörkare. Lights in Alingsås har växt från en konstform i en småstor stad till en internationell kändis. Inte så illa pinkat av caféstaden Alingsås.

Här kommer lite bilder från min promenad genom Nolhagaparken, som jag mestadels lagt fokus på. Allt från en stor ek som jag misstänker ska föreställa ”livets träd”, ni som är föräldrar förstår den referensen. Till ”små” huvudfotingar som klättrar i träd, sitter på parkbänkar och invaderat stora stubbar. Just detta, lite mer barnexperimentella området, ljudsattes även av barn som pratade och skrattade.

Ån igenom Alingsås centrum som är upplyst under Lights in Alingsås
Underbara ljuslyktor målade av Alingsås förskolebarn.
En parkbänk skymtas i skuggan under Lights in alingsås
Vissa saker kan vara fint utan belysning.
Jag håller hand med en huvudfoting under lights in alingsås
Ett skynke gjorde det möjligt att få sin siluett tillsammans med en färgglad huvudfoting.
Huvudfoting i träd under lights in alingsås
Huvudfoting i träd.
Huvudfoting på parkbänk under lights in alingsås
Huvudfoting på parkbänk.
Upplysta, färgade bojar under lights in alingsås
Färgglada bojar förgyller den lite mer barnanpassade delen av vandringen.
En rikligt upplyst ek under lights in alingsås
Livets träd, eller vad tror ni?
Lyktor under Lights in Alingsås
Upplysta lyktor som vajar i vinden.
neonljus under lights in alingsås
Ser lite ut som ett träd, men mina tankar dras även till en dansande kvinnokropp?
lång slutartid under lights in alingsås
Sist men inte minst, en omedvetet experimentell bild.

Det var allt från årets ljuspromenad. Tack för att du tog dig tid att kolla. Lämna gärna en kommentar. Har du besökt Lights in Alingsås själv? Eller finns det något liknande i din hemstad?

Fotat med Fujifilm X-H1 och Fujinon 16mm f1.4 / Fujinon 35mm f1.4.

Publicerad den Lämna en kommentar

Halloween på Liseberg

paraplyer i olika färger

Under hela mitt liv har jag besökt Liseberg på sommarloven. Jag har även varit där och huttrat på vintern för att se på all konstsnö och ljussättning. I år var det dags att se deras Halloween-arrangemang. Det var under en bitande kall måndag som jag gick igenom parken tillsammans med min familj.

Hur tänker Liseberg kring hållbarhet?

Samtidigt som parken är vacker att gå i och ambitionen bakom Halloween-bygget, så känns det lite fel. Med tanke på miljödebatten och hållbarhetstänket som florerar i världen känns det märkligt att hela Liseberg är fullsmockad av pumpor och majs-stänger som kommer slängas en vecka senare.

Pumpor och majs är såklart en lite procent av påverkan nöjesparken har på en dag, med tanke på alla lampor, attraktioner och andra saker som drar energi. Men saken att det trots allt är mat som står och ruttnar för att fylla en känsla. Det är nog det som gör att det känns väldigt fel.

Bortser man från vaskningen av pumpor och majs måste jag säga att Liseberg AB och dess personal har gjort ett strålande jobb för att skapa en skön stämning. Det ska nämnas att jag gick hem när mörkret landade över Göteborg. Inte för att jag var rädd att träffa ett spöke, hade en liten tre-åring som behövde sova. Men gissar att mörkrets intrång berikar den läskiga stämningen än mer!

Alla bilder är tagna med Fujifilm X-H1 – Fujinon 35mm f1.4

Har du besökt Halloween på Liseberg? Vad är dina tankar? Lägg gärna en kommentar! 🙂

Publicerad den 1 kommentar

Kantareller och älg i Dalslands djupa skogar

Till skillnad från min fru så är jag inte speciellt förtjust i kantareller. Däremot kan jag helt klart uppskatta en tur i skogen. Denna helgen bjöd på totalt nio timmar av det. Detta resulterade i tio kilo kantareller, 74 bilder med kameran och skymten av en älgrumpa.

Jag har lagt in en Kodachrome-profil i min Fujifilm X-H1. Det ger en väldigt harmonisk känsla i bilderna och passar uppenbarligen perfekt i kombination med svampplock. Bilderna nedan är överlag tagna med denna profil tillsammans med Fujifilm X-H1, Fujinon 35mm f1.4 och Fujinon 16mm f1.4. Tack vare Kodachrome-profilen så är bilderna tagna direkt från kameran utan någon efterbehandling, beskärning eller liknande (om inget annat nämns). Tryck på bilderna för att öppna upp dem i ny flik.

Rensning av kantareller
Man ska göra sig lite fin! – Fujinon 35mm f1.4
Röd svamp i skogen
Ensam är stark, och vacker! – Fujinon 35mm f1.4
Fikapaus i svampplockandet
Fikapaus efter att ha bestigit en brant sluttning. – Fujinon 35mm f1.4
Vit svamp med droppe
Svampen gråter när vi plockar hens gula släktingar. – Fujinon 35mm f1.4
Här har vi en jävel som inte riktigt kan bestämma sig åt vilket håll hen ska. – Fujinon 16mm f1.4
Avskalat träd
Känns som att ett av träden gjort revolt och försöker vara sig själv lite. – Fujinon 35mm f1.4
Plockar svamp
Här plockas det svamp så det står härliga till. – Fujinon 35mm f1.4
Grusväg in mot skogen
Vägen slingrar sig ”nästan” hela vägen fram till skogens guld. – Fujinon 16mm f1.4
Bäck som rinner genom skogen
Handhållet foto med en sekunds slutare. Den blev inte särskilt skarp. Men den önskade effekten kom fram. – Fujinon 35mm f1.4
Barrskog och mossa - grodperspektiv.
Det är alltså såhär en skalbagge i skogen känner sig. – Fujinon 16mm f1.4
Betonggrisar som reflekteras i betong
Reflektioner från betongbryggan vid båtklubben. – Fujinon 35mm f1.4
Utsikt över vatten och höstfärgad skog.
Denna bilden är efterbehandlad i Lightroom. Mest för att få lite mer dramatik i himlen och även få fram höstens underbara färger i träden. – Fujinon 35mm f1.4

Kodachrome

Kör du själv Fujifilm och tycker färgprofilen verkar passa din typ av fotografier så kan jag varmt rekommendera den. Det är Ritchie Roesch som skapat den på bloggen Fujiweekly. Här finns en rad olika recept att testa för din Fuji-kamera. Fota på!

Interagera

Vill du ge bilderna bu eller bä? Eller dyker något annat upp i ditt huvud när du scrollar igenom detta inlägg? Lägg gärna en kommentar, alltid roligt att få se vad folk tycker och tänker.

Publicerad den 2 kommentarer

En Timo konsert förgyller Liseberg – 2019

Timo Räsiänen spelar för ett glatt Göteborg

Timo Räisänen avslutade sommarsvängen på hemmaplan – Lisebergs stora scen. Aldrig långt bort startade upp hela spelningen med all sin prakt. Men det var först under Tiden glöder som allt började låta rätt och kopplas samman ordentligt.

Efter en veckas ösregn över västkustens storstad sprack molnen upp och bjöd på en fantastiskt fin höstkväll, om än något blåsig. Detta ska tydligen vara en gemensam nämnare under hela turnén. Solen, inte blåsten.

En Timo konsert bjuder i vanlig ordning på lite allt möjligt från tiden som soloartist. Allt från gammalt till nytt, och såklart även lite tolkningar av Ted Gärdestad och ABBA.

Timo Räisänen spelar aukustisk gitarr
200 mm
ISO: 10000
SS: /500s

Avslutningen med Fear no darkness, promised child bidrog till allsång och instrumentalt kaos.

Bilder tagna med Fujfilm X-H1 samt Tokina RMC 200mm 3.5