Publicerad den Lämna en kommentar

Fujifilm X-Pro 3, som analogt fast digitalt

Efter ett par veckor med Fujifilm X-Pro 3 tänkte jag skriva lite om mina tankar kring detta analogflörtande APS-C monster. Trean är min första kamera ur Fujifilms pro-serie. Det är också min första (digitala) kamera med optisk sökare. Övergången har inte varit allt för plågsam då en elektronisk sökare är ett vrid bort via reglaget på kamerans framsida.

Att gå från Fujifilm X-H1, en betydligt större kamera med en mer SLR inspirerad design och ergonomi, till denna rangefindertolkning har varit lättare än väntat. Speciellt när Fujifilm gör ett så förbannat bra jobb med design och handhavande. Det finns ett par stora skillnader mellan X-H1 jämfört med X-Pro-serien. Ergonomin är såklart lite av en nackdel när kameran används, men bristen på stort grepp blir trots allt en fördel när den transporteras runt hals eller i väska.

Fujifilm X-Pro 3 har smidigare reglage

En av de största fördelarna rent användarmässigt med X-Pro 3 är reglagen och knapparnas placering. Det finns i stort sett bara två saker jag kan klaga på. Längst till höger finns två knappar, Q-menyn (snabbmeny) samt en ”blank” knapp som kan ställas in efter behov. Dessa är så pass släta och formade efter huset att de är svåra att känna när ögat komponerar motivet i sökaren. Här kan såklart muskelminnet komma ikapp i längden, men en något konkav form hade helt klar varit fördelaktig. Sedan sitter den fabriksinställda AF-L/AE-L knappen lite väl långt in mot sökaren. Därför har jag programmerat om denna funktion till den mer svårorienterade ”blanka” knappen över Q-menyn.

Annars är det väldigt smidigt att hantera alla reglage och knappar med högerhanden. Något jag upprepade gånger stört mig på med min tidigare X-H1 och som även deras mest sålda serie X-T serien där ISO styrs med vänsterhanden (såvida man inte programmerat om ISO till främre eller bakre rullhjulet).

Fujifilm X-pro 3 bakifrån
Fujifilm X-Pro 3 bakifrån med displayen utfälld 90 grader. De två knapparna längst till höger är väldigt ”anonyma”.

Den gömda skärmen

Jag tänkte lyfta den mest kontroversiella delen med kameran, skärmen. Sedan digitalkameran entrade marknaden har fotografer enkelt kunna förhandsgranska sina nytagna foton via kamerans bakre skärm. Man kan såklart göra det även på X-Pro 3. Det kräver dock att man först fäller ner den då skärmen riktas in mot huset. Detta designval fick en hel del kritik efter lanseringen. Många skribenter och Youtubers har dock backat och insett dess fördelar. Personligen tyckte jag att det var både modigt och spännande av Fujifilm att tänka utanför boxen kring skärmen. X-Pro serien har alltid varit en flört till det analoga, så är det någon serie från Fujifilm som bör ha denna typen av lösning så är det såklart ett hus i X-Pro serien.

Det kanske bara är på grund av nyhetens njutning, men under den tid jag fotat med X-Pro 3 har jag själv märkt hur mycket mindre jag håller i kameran, på ett bra sätt. Det är annars så lätt att fota en händelse för att sedan luta kameran mot magen för att se resultatet. Nu släpps snarare kameran fri att få hänga i sin rem runt nacken medan jag själv blir en del av nuet.
(Vid ett kritiskt läge så är det bara fälla ner skärmen för att se resultatet.)

Förutom ovan nämnda tankar så finns det nog ingen skärm som är mer skyddad än den på X-Pro 3. Den är såklart skyddad från stötar och smuts, men också från kind och fingrar. Den textur som nu finns där håller sig betydligt finare och kommer troligtvis få ett ganska snyggt slitage i längden.

Fujifilm X-pro 3 bakifrån
Fujifilm X-Pro 3 bakifrån med displayen infälld.

Skärmar i överflöd

Som ni ser på bilden ovan så har Fujifilm kompenserat bortfallet av en klassisk display med en liten skärm. Denna visar i stort sett bara olika filmsimuleringar, om man använder sig av det. Den kan också visa kamerans inställningar och batterinivå. Här kan jag dock hålla med om den kritik som Fujifilm först fick. Detta känns mer som ”en kul grej” än en ”smart lösning”. Jag har i stort sett aldrig haft någon riktig användning av denna skärmen. Det är nästan så att den inte behöver vara där alls.

Fujifilm X-pro 3 liggande
Ovansida och framsida av Fujifilm X-Pro 3.

Fujifilms val av material ger en solid känsla

X-Pro serien är känd för sin robusta känsla, X-Pro 3 är inget undantag. Huset är byggt i titan vilket ger en väldigt trevlig och hållbar känsla. Det matchar helt klart känslan i X-H1 som tidigare var den mest robusta kameran från Fujifilm. Även reglagen känns väldigt trevliga att hantera med ett skönt motstånd i rattarna och trevlig feedback i slutaren.

På tal om slutaren, här har vi något som får öronen att göra volter för varje exponering. Det finns såklart olika åsikter och framförallt tillfällen för ett trevligt ljud när bilden tas. Slutarmekaniken i X-Pro 3 bjuder på ett riktigt tillfredställande ”klick” vilket gör att man nästan vill slita på den i onödan.

Fujifilm X-pro 3 framifrån
Framsida av Fujifilm X-Pro 3.

Designen hos Fujifilm X-Pro 3 har växt på mig

Tidigare har jag varit rätt skeptisk till X-Pro seriens design, men det har helt klart ändrats! Speciellt nu när jag använt den personligen och märker av dess fördelar. Den är klassisk, snygg och tidlös. Den talar mer än de flesta konsument/semipro-kamerorna på marknaden som Sony, Canon och Nikon. Då jag köpte en (knappt) begagnad enhet så var utbudet av varianter högst begränsade, så det blev den enkla svarta modellen. Kameran finns även med en mer slitstark beläggning som Fujifilm kallar Duratect. Nackdelen med dem är att de ska dra åt sig märkbart fler fingeravtryck. Med andra ord är de nog mest snygga direkt ur förpackningen.

Fujifilm X-pro 3 framifrån
Framsida av Fujifilm X-Pro 3.

Så var det den där optiska sökaren

Detta är väl egentligen Fujifilms största sellingpoint för X-Pro serien (och X-100 serien). Den optiska hybridsökaren. Då detta inte är en spegelreflexkamera, som visar det objektivet ”ser”, så får du förlita dig på en vit ram som visar vad sensorn fångar upp. Denna ram blir större och mindre beroende på brännvidd. Mest är den optiska sökaren till för Fujifilms fasta objektiv mellan 23-50 mm. 23 – 35mm är nog de mest optimala då ramen blir något liten med brännvidd på 50mm. När jag sätter på min telezoom (50-140mm f2.8) försvinner 1/4 av synfältet på grund av linsen. I dessa lägen är den digitala sökaren helt klart att föredra.

Här ser man den optiska sökaren när telezoomen sitter på. Det som finns i den lilla vita ramen är vad som fångas på bilden när den är som mest inzoomad.

Nedan finns ett galleri tagna med Fujifilm X-Pro 3 tillsammans med Fujinon 35mm f1.4 alt. Fujinon 50 – 140 f2.8. Alla bilderna är exporterade endast med Fujifilms filmsimulering ’Classic Negative

Alla bilderna i inlägget är tagna av mig, därmed har jag full upphovsrätt av dem.

Publicerad den 1 kommentar

Från Fujifilm X-H1 till X-Pro 3 – Going back memory lane

I mars 2019 slog jag slag i saken och köpte min första ’riktiga’ kamera, en Fujifilm X-H1. Detta är helt klart Fujifilms märkligaste kamera. Det är utan tvekan ett av deras bästa hus, i min mening. Ändå gick det åt skogen. Kameran, som var en av företagets främsta premium-hus rensades till slut ut för mindre än deras senaste instegsmodell.

Fujifilm X-H1 är en pansarvagn byggd för att tåla allt. Den funkar i alla lägen och har inbyggd bildstabilisering så man kan fota skarpa bilder med långa slutartider utan stativ eller annan utrustning. Ergonomin är ljuvlig, likaså sökare, skärm, sensor och reglage. Att gå från tidigare instegsmodell Fujifilm X-T20 till X-H1 gjorde en väsentlig skillnad i mitt fotande och det har minst sagt varit de mest givande 1,5 åren under den tiden jag fotat.

Allt gott har dock ett slut. Jag har nu bytt till en Fujifilm X-pro 3, dels på impuls, men också på grund av en längre stunds funderingar. Innan jag går vidare och pratar mer om X-pro 3 och mina tankegångar kring detta byte så tänkte jag gå igenom topp tio foton jag tagit med min X-H1.
Fotona är inte sorterade i någon form av rankinglista.

Topp 10 – Fujifilm X-H1

Svamp i skog
Fotad i Dals-ed, svamepns färgglada hatt fångade min blick på fem meters håll.
Fujifilm X-H1 – Fujinon 35mm f1.4 – ISO 200 – Bländare f2 – Slutartid 1/80
solnedgang over Savelangen
Fotad i Sävelången, ståendes på ett grund utanför Ingareds Badplats (montage).
Fujifilm X-H1 – Fujinon 16mm f1.4
bastu i sjo
Sävelången, ut över Ingareds båtbrygga/ bastutunna
Fujifilm X-H1 – Fujinon 23mm f1.4 – ISO 200 – Bländare f5.6 – Slutartid 15 min
fyr i lantlig miljo
Vy över Morups Tånge fyr utanför Falkenberg
Fujifilm X-H1 – Fujinon 50-140mm f2.8 – ISO 200 – Bländare f2.8 – Slutartid 1/1250
grand i svartvitt
En gränd från Nääs Fabriker, fotad tidig morgon. Denna finns även som canvas i 50 x 70cm
Fujifilm X-H1 – Yashica 50mm f1.4 – ISO 12800 – Bländare f5,6 – Slutartid 1/125
apa som kissar pa hand
Apa som passar på att hålla hygienen på topp under Corona-pandemin
Fujifilm X-H1 – Fujinon 50-150mm f2.8 – ISO 200 – Bländare f2.8 – Slutartid 1/400
bjorkskog med farg
Från en björkdunge på en Ö i Ömmern
Fujifilm X-H1 – Fujinon 50-150mm f2.8 – ISO 200 – Bländare f2.8 – Slutartid 1/125
grotta med vatten
Från Cuevas del Drach vid sydöstra Mallorca
Fujifilm X-H1 – Fujinon 16mm f1.4 – ISO 400 – Bländare f2.2 – Slutartid 1/8
Man kastar in gran i eld
Eldning av påskefyr på Björkö i Göteborgs norra skärrgård
Fujifilm X-H1 – Fujinon 23mm f1.4 – ISO 200 – Bländare f1.8 – Slutartid 1/250
bathus i skog med spegelblank sjo
Båthus liggandes i Sävelången, fotad från Norsesunds tågstation
Fujifilm X-H1 – Fujinon 50-150mm f2.8 – ISO 200 – Bländare f5.6 – Slutartid 1/60

Fujifilm X-pro 3 möter det analoga

Fujifilms X-H1 har varit grym att fota med. Den är solid och har väldigt trevliga rattar och reglage som kan göra fotandet väldigt enkelt, samtidigt som man kan köra helt manuellt på ett traditionellt vis. Det har dock alltid varit väldigt digitaliserat då hela huset är fullmatat med teknik.

De senaste åren har suget efter det analoga krupit sig allt närmre. Mycket på grund av att jag då tvingas förlita mig på mina egna kunskaper. Det sätter också begränsningar för mig själv så som att varje bild kräver mer fokus då rullen har ett slut. Det tar dock emot när det analoga kräver framkallningsprocess, scanning av negativ etc. Det är inte alls omöjligt att den processen kommer ta över med tiden. Men som det ser ut nu är Analogt inget alternativ. Det är här X-pro 3 kommer in i bilden.

Fujifilm X-pro 3 bakifran
Fujifilm X-Pro 3 med sin stilrena baksida som får dig att minska skärmtiden
Canon 5D Mark IV – Sigma ART 24 – 105mm f4 – ISO 500 – Bländare f7.1 – Slutartid 1/60

Designen hos X-pro 3 kan nog uppfattas som just en analog kamera vid ett första ögonkast. Den dolda displayen fick en hel del kritik innan kameran släpptes Nu är den släppt och snarare hyllad, av vissa. Än så länge gillar jag det skarpt. Det gör att jag släpper ner kameran längs höften och lever i nuet istället för att vila kameran mot magen för att se över bilden som just fotats. Jag får lita på min kunskap, precis som grundtanken med att fota analogt var.

Inom en vecka eller så planerar jag att ägna ett helt inlägg åt X-Pro 3 här på bloggen. Där kommer jag även lägga upp ett par bilder tagna med kameran, troligtvis främst med den nya filmsimuleringen Classic Negative som har visat sig vara en riktig supersimulering!

Publicerad den 1 kommentar

Nio delar av Olofsbo

Fyra dagar av sista semesterveckan avnjöts i Olofsbo norr om Falkenberg. Förutom 80 bilder på familjen fick jag även till dessa nio bilder på Olofsbos närområde. Riktigt fina vyer med havet ständigt närvarande.

Alla foton är tagna med Fujifilm X-H1 + Fujinon 50-140mm f2.8.

Publicerad den Lämna en kommentar

Bildgalleri: Gotaleden i bilder

Gotaleden sträcker sig mellan Göteborg och Alingsås. Jag har turen att bo bara några meter från leden vilket innebär att jag pendlar parallellt med Gotaleden dagligen. Ibland passar jag på att hoppa av tåget i Floda för att cykla till nästa tågstation som ligger i Stenkullen. Här kommer ett litet bildgalleri med mestadels bilder från denna del.

Publicerad den Lämna en kommentar

Grankriget stoppas varken av ösregn eller corona!

Brinnande eld från påskbrasa

Grankriget på västkusten har pågått i generationer och varken ösregn eller corona tycks få stopp på det. Samtidigt som världen stänger allt fler gränser så samlar barn och ungdomar på sig granar från juldagen till påskafton för att göra den största brasan i skärgården.

Påskbrasor finns lite överallt i landet. Men inga tar det på så stort allvar som göteborgs öbor. SVT släppte till och med en dokumentär kring beteendet som de kallade grankriget. Tyvärr finns inte dokumentären tillgänglig längre. Men den skildrade ett intensivt och urartat beteende kring jakten på granar. Jag har själv beskådat resultatet under flera år vid det här laget. I år passade jag och mina grabbar även på att hjälpa till att släpa upp lite granar till höjden där brasan skulle vara. Här kommer lite bilder från aktiviteten.

Det är någonting med eld som lockar. Värme, intensivitet, färger och former. Det är sällan man får möjlighet att se en så pass stor brasa som när man är ute på västkusten under påsk. Även om publiken var avsevärt mycket skralare än vanligtvis så var brasan rejäl. Regnet öste från väst och vinden var så kraftig att toppen på brasan stod orörd fram till att de ansvariga välte hela mittpelaren. Nedan finns ett bildgalleri från själva brasan.

Publicerad den Lämna en kommentar

Bildgalleri: En lunch vid Marieholms silo – Göteborg

I veckan tog jag en promenad på lunchen och gick runt i detta fördärv som väntar på att rivas. Här kommer ett bildgalleri med svartvita bilder som jag tog. Bilderna är tagna med min Fujifilm X-H1 och en gammal Carl Zeiss Planar 50mm f1.4 (motsvarar ungefär 70mm för fullformat).

Silon vid Marieholm står och dör lite mer för varje år. Runt om byggs det nya höghus, broar och huvudleder som ska ge Göteborg ett modernt ansikte. Likt gasklockan står denna höga fula byggnad och väntar på att rivas, och kommer nog göra så ett par år till. Under tiden kommer den förfalla den naturliga vägen.

Bildgalleri

Carl Zeiss Planar 500mm f1.4

Detta är en av de första gångerna jag faktiskt använder detta objektiv. Det är ett mycket trevligt objektiv som är litet och kompakt. Det lider av en hel del kromatisk aberration vid vidöppen bländare, men det fixas lätt i Lightroom. Från f4 är det faktiskt riktigt skarpt från centrum i bilden ända ut i kanterna. f1.4 är dock lite värre med något luddig skärpa i centrum och något mer ut i kanterna. Detta är dock något jag räknar med och ser nödvändigtvis inte som något negativt då det ger en viss charm till bilderna.

Publicerad den Lämna en kommentar

Monokrom +, en modifierad version av Fujifilms Monokrom

De senaste månaderna har jag börjat köra allt mer manuellt med min Fujifilm X-H1. Och nu har jag efter en tid modifierat klart mitt första egna recept baserat på filmsimuleringen Monokrom+R. Jag tänkte visa lite testbilder samt jämförelsebilder på min modifierade version och standardversionen av Monokrom+R. Självklart så hittar ni receptet längst ned om ni skulle vilja testa själva.

Info: Detta blir ett litet nördigare inlägg inriktat på Fuji X-foto innehållande foton och text. 🙂

Testbilder

Jag tänker att man till slut hamnar där. Att experimentera med svartvitt är nog ofrånkomligt som fotograf. För min del brukar det infalla under vinterhalvåret när allt ändå är så mörkt, grått och trist. Men i år är första gången jag jobbar med en egenmodifierad filmsimulering. I grunden kör jag på Monokrom+R för att höja kontrasten.

Alla bilderna är tagna med manuell ljusmätare och då legat +1 på skalan för att inte bli för mörka. Det syns lite tydligare på standard Monokrom+R som är betydligt ljusare i högdagarna. Men det går såklart bra att justera i efterhand i Lightroom. Grundtanken är dock att man ska kunna ta bilderna direkt ur kameran (SOOC – Straight out of camera), via mobilappen eller liknande.

Tidigare i bloggen finns ett inlägg där jag testar ett recept som ska simulera den klassiska Kodachrome-filmen. Den simuleringen har jag dock inte gjort själv, den är gjord av Ritchie Roesch för bloggen Fujiweekly.

Jämförelsebilder mellan Monokrom+ och Fujis Monokrom+R

Recept:
– Filmsimulering: Monokrom+R
– Dynamiskt omfång: 400
– ISO: 1600
– Kornighet: Stark
– Vitbalans: Glödlampa (R:0 B:0)
– Högdagar: +4
– Lågdagar: -2
– Skärpa: -1
– Brusreducering: -4
– EV+1

Följ gärna min Instagram-profil, Sensor_art, där jag under vintern fokuserar på svartvita foton.

Publicerad den Lämna en kommentar

Lights in Alingsås 2019, ur mina ögon.

För sjätte året i rad besökte jag Lights in Alingsås under november. Det har varit väldigt varierande kvalité på de olika upplagorna där årets är en av de bättre. Kanske beror det på att större delen av turen var koncentrerad inom ett mindre område. Eller så hjälpte kommunen till med lite extra klöver då staden fyller 400 år just i år.

Det är en trevlig tradition Alingsås kör med, att ljusa upp stora delar av staden i samband med att vårt nordliga land blir allt mörkare. Lights in Alingsås har växt från en konstform i en småstor stad till en internationell kändis. Inte så illa pinkat av caféstaden Alingsås.

Här kommer lite bilder från min promenad genom Nolhagaparken, som jag mestadels lagt fokus på. Allt från en stor ek som jag misstänker ska föreställa ”livets träd”, ni som är föräldrar förstår den referensen. Till ”små” huvudfotingar som klättrar i träd, sitter på parkbänkar och invaderat stora stubbar. Just detta, lite mer barnexperimentella området, ljudsattes även av barn som pratade och skrattade.

Ån igenom Alingsås centrum som är upplyst under Lights in Alingsås
Underbara ljuslyktor målade av Alingsås förskolebarn.
En parkbänk skymtas i skuggan under Lights in alingsås
Vissa saker kan vara fint utan belysning.
Jag håller hand med en huvudfoting under lights in alingsås
Ett skynke gjorde det möjligt att få sin siluett tillsammans med en färgglad huvudfoting.
Huvudfoting i träd under lights in alingsås
Huvudfoting i träd.
Huvudfoting på parkbänk under lights in alingsås
Huvudfoting på parkbänk.
Upplysta, färgade bojar under lights in alingsås
Färgglada bojar förgyller den lite mer barnanpassade delen av vandringen.
En rikligt upplyst ek under lights in alingsås
Livets träd, eller vad tror ni?
Lyktor under Lights in Alingsås
Upplysta lyktor som vajar i vinden.
neonljus under lights in alingsås
Ser lite ut som ett träd, men mina tankar dras även till en dansande kvinnokropp?
lång slutartid under lights in alingsås
Sist men inte minst, en omedvetet experimentell bild.

Det var allt från årets ljuspromenad. Tack för att du tog dig tid att kolla. Lämna gärna en kommentar. Har du besökt Lights in Alingsås själv? Eller finns det något liknande i din hemstad?

Fotat med Fujifilm X-H1 och Fujinon 16mm f1.4 / Fujinon 35mm f1.4.

Publicerad den 1 kommentar

Kantareller och älg i Dalslands djupa skogar

Till skillnad från min fru så är jag inte speciellt förtjust i kantareller. Däremot kan jag helt klart uppskatta en tur i skogen. Denna helgen bjöd på totalt nio timmar av det. Detta resulterade i tio kilo kantareller, 74 bilder med kameran och skymten av en älgrumpa.

Jag har lagt in en Kodachrome-profil i min Fujifilm X-H1. Det ger en väldigt harmonisk känsla i bilderna och passar uppenbarligen perfekt i kombination med svampplock. Bilderna nedan är överlag tagna med denna profil tillsammans med Fujifilm X-H1, Fujinon 35mm f1.4 och Fujinon 16mm f1.4. Tack vare Kodachrome-profilen så är bilderna tagna direkt från kameran utan någon efterbehandling, beskärning eller liknande (om inget annat nämns). Tryck på bilderna för att öppna upp dem i ny flik.

Rensning av kantareller
Man ska göra sig lite fin! – Fujinon 35mm f1.4
Röd svamp i skogen
Ensam är stark, och vacker! – Fujinon 35mm f1.4
Fikapaus i svampplockandet
Fikapaus efter att ha bestigit en brant sluttning. – Fujinon 35mm f1.4
Vit svamp med droppe
Svampen gråter när vi plockar hens gula släktingar. – Fujinon 35mm f1.4
Här har vi en jävel som inte riktigt kan bestämma sig åt vilket håll hen ska. – Fujinon 16mm f1.4
Avskalat träd
Känns som att ett av träden gjort revolt och försöker vara sig själv lite. – Fujinon 35mm f1.4
Plockar svamp
Här plockas det svamp så det står härliga till. – Fujinon 35mm f1.4
Grusväg in mot skogen
Vägen slingrar sig ”nästan” hela vägen fram till skogens guld. – Fujinon 16mm f1.4
Bäck som rinner genom skogen
Handhållet foto med en sekunds slutare. Den blev inte särskilt skarp. Men den önskade effekten kom fram. – Fujinon 35mm f1.4
Barrskog och mossa - grodperspektiv.
Det är alltså såhär en skalbagge i skogen känner sig. – Fujinon 16mm f1.4
Betonggrisar som reflekteras i betong
Reflektioner från betongbryggan vid båtklubben. – Fujinon 35mm f1.4
Utsikt över vatten och höstfärgad skog.
Denna bilden är efterbehandlad i Lightroom. Mest för att få lite mer dramatik i himlen och även få fram höstens underbara färger i träden. – Fujinon 35mm f1.4

Kodachrome

Kör du själv Fujifilm och tycker färgprofilen verkar passa din typ av fotografier så kan jag varmt rekommendera den. Det är Ritchie Roesch som skapat den på bloggen Fujiweekly. Här finns en rad olika recept att testa för din Fuji-kamera. Fota på!

Interagera

Vill du ge bilderna bu eller bä? Eller dyker något annat upp i ditt huvud när du scrollar igenom detta inlägg? Lägg gärna en kommentar, alltid roligt att få se vad folk tycker och tänker.