Fotograf, en titel för vem som helst. Eller?

För cirka fem år sedan köpte jag min första systemkamera. Det var Fujifilms absolut enklaste instegsmodell, tillsammans med deras absolut enklaste instegszoomar. Bara tanken på att kunna få ett uns oskärpa i bilden triggade igång min oerfarna hjärna. Sedan dess har jag ägt tre olika Fujifilm kameror och en rad objektiv med olika egenskaper. Jag har läst texter, kollat Youtube-klipp, men framförallt har jag fotat en hel del sedan min Fujifilm X-M1 damp ner hos postombudet. Ändå har jag mycket svårare att kalla mig fotograf idag jämfört med för fem år sedan.

Den förhastade fotografen

I ungefär samma veva som jag fick min första kamera startade jag en enskild firma. Huvudsyftet var inte att bli dollarmiljönär på mina magiskt framtagna fotografier. Tanken var att sälja böcker. Förutom bokutgivning bockade jag däremot i fotograf under registreringen. Jag hade ju en systemkamera nu och kunde garanterat göra lite ströjobb med den. Efter ett samtal med skatteverket fick jag dessvärre bocka ur den punkten i protokollet då de inte ansåg fotograf-titeln vara lämplig för mina planer.

Det jag vill komma fram till är att det är väldigt lätt att sätta en fotografstämpel på sig själv enbart för att man har möjligheten att fota i RAW-format och få lite oskärpa. Jag gissar att många fotografer har trampat i den rävsaxen. För mig kom titelns sanna betydelse först efter ett par år. Då insåg jag vikten av kunskap och framförallt erfarenhet inom foto. Kort sammanfattat kan man säga att det är skillnad att ta ett foto och att skapa ett foto.

Bild 1: Här är ett foto från det första året. Motvilligt lägger jag upp den här, och än mer motvilligt lägger jag till att detta var en bild jag tyckte väldigt mycket om. Det är väl inget direkt fel på själva kompositionen eller motivet, men efterbehandlingen är horribel! (Kanske skulle kameran vinklas upp en del för att få mer av himmelen. Sen skulle man kanske vilja ha en rak horisont?)
Bild 2: Den andra varianten är redigerad så som jag skulle gjort idag. Man lär sig tydligen med åren.

Svårt att kalla mig själv för fotograf

Det har hänt en hel del med mig, den självutnämnde fotografen, de senaste fem åren. Jag har fotat, efterbehandlat och läst mycket. Det har såklart varit väldigt bra för min utveckling. Men det har samtidigt gett mig en helt annan respekt för titeln Fotograf. För trots att jag sedan två år tillbaka jobbar som just fotograf. Och trots att jag fått väldigt fina ord för mina fotografier så har jag själv bara svårare och svårare att kalla mig för just fotograf.

En (1) gång har jag på förhand varit hundra procent säker på att ett motiv skulle göra sig perfekt på bild, med specifika inställningar. Med min 35mm lins (35mm APS-C, motsvarande 50mm FF), gick jag fram och knäppte fotot, precis så som jag föreställt mig det i huvudet. Det blev varken sämre eller bättre än vad jag tänkt mig. Bilden kan du se nedan.

Oftast fotar jag på känsla och tror att motivet kommer göra sig bra på bild. Ibland blir det bra, och ibland blir det inte alls som jag föreställt mig. Bilden nedan är ett exempel på ett sådant motiv. Jag var inte lika säker som med svampen. Men nu hänger den utskriven på canvas i mitt vardagsrum och förgyller min och familjens vardag, var dag. Tavlan är en del av kollektionen ”1883”. För denna, och de andra fotografierna i serien har jag utnyttjat kamerans brister till fotografiernas fördel. De är fotade i mörker, med hög bländare, snabb slutare och högt ISO. Allt för att få fram brus och en vintage-känsla. Personligen tycker jag att idén lyftes fram bra.

Fotograf, vad är det?

Vad krävs då av en fotograf, för att hen ska kunna kalla sig för fotograf? Detta är såklart en högst personlig fråga för många. Men det kan också vara en väldigt känslig fråga för andra. Personligen så har jag kommit fram till framförallt en punkt jag vill kunna bemästra innan jag kallar mig fotograf till fullo. Det är att jag vill kunna förutse en bra bild innan den tas, precis som svampen ovan. Och då menar jag inte bara själva kompositionen i sig. Det gäller även inställningarna för att lyckas fånga motivet med rätt känsla. Samt hålla antalet exponeringar så nära ett försök som möjligt.

Eller så är det helt enkelt så att ”gräset är grönare på andra sidan” och att alla fotografer dras med tio halvdana bilder och plockar ut pärlorna för likesen. Det är svårt det där med titlar.
Men en sak är jag säker på. Man blir inte sämre av att fota mer. Och det, samt allt annat i detta blogginlägg kan nog täcka upp de flesta yrken. Eller vad tror du?

När började du kalla dig själv för fotograf? Har du någon speciell brytpunkt när du själv kände att du tog ett kliv från hobbyfotograf till professionell fotograf?