Publicerad den 1 kommentar

En nyfunnen vän skickas till lektör

Den 18 oktober är det precis två år sedan jag började med mitt aktuella manus. Arbetstiteln är ”En nyfunnen vän”, en titel som inte riktigt kommer passa för det färdiga resultatet. Nu har jag tagit steget att anlita en lektör som ska arbeta sig igenom de knappa 40.000 ord jag på mer eller mindre passande sätt placerat efter varandra.

Från 10.000 till 40.000 ord

”En nyfunnen vän” har genomgått flera stora förändringar. Till en början var den tänkt att svagt blandas med egna erfarenheter. Denna handling har spätts ut mer och mer till en nästan obefintlig parallell med min egna uppväxt.

Framsida för En nyfunnen vän
Framsideskiss för arbetstiteln ”En nyfunnen vän”

Den andra förändringen var när manuset nått strax över 10.000 ord då jag var färdig med storyn. Berättelsen hade en klar start och en hopknuten säck. Men det var något som inte riktigt kändes rätt. Jag tyckte någonting saknades.

Det var först när jag pausat manuset ett par månader som jag kom på hur jag skulle fortsätta. Jag satt på cykeln och lyssnade på podden Älska pocket med Fredrik Backman som gäst. Han pratade om hur antagonisten behöver en tydlig roll i boken för att ge en bättre dynamik mellan motpolerna, och då även ge en djupare berättelse för läsaren. Jag tog till mig detta och tänkte om, förlängde manuset med cirka 30.000 ord och känner mig nu betydligt mer nöjd med berättelsen som nu mer handlar om tre tonåringar istället för två.

En nyfunnen vän – till en början

Till en början handlade boken om två killar som var på sina sista veckor i sjätte klass. De bor på varsin sida stan, vilket gör att de lever två helt olika liv i två olika socioekonomiska förhållanden. Filip bor i en friliggande villa med sina två föräldrar. Axel har flyttat från en lugn ort i Mellansverige till en förort med höga hus av betong. Flytten har splittrat Axels familj socialt, trots att alla lever under samma tak. En kväll räddas Axel från en misshandel då Filip hör vad som händer och agerar så gott han kan. Filip och Axel fängslas av varandra direkt. Filip lockas av Axels mod och nonchalans, samtidigt ser Axel en empatisk och snäll person hos Filip. Tillsammans hjälper de varandra. Sedan väckte Fredrik Backman liv i Fadi.

Nu är det dags för lektörsutlåtande

Nu har jag bestämt mig för att lämna över mina ord till en lektör. Efter en hel del bra tips har jag bestämt mig för att låta Gunilla ”Gilly” Nyström ta sig an uppgiften. Det föll på att hennes bakgrund och erfarenheter passar väldigt bra ihop med mitt manus. Min förhoppning är att hon ska kunna vägleda mig i de partier jag eventuellt brister på vad gäller logik och verklighet. Det ska bli en spännande resa nu när manuset tar en ny riktning!

För att se hur omslaget gjordes ovan så kan du ta en titt på mitt tidigare inlägg.

Publicerad den Lämna en kommentar

Britt-marie var här – Fredrik Backman

Fredrik Backman är en av mina personliga favoriter vars böcker jag lyssnat igenom med skratt, tårar och inspiration. Backman är faktiskt en stor anledning till att jag skriver idag då hans böcker gav mig mer än bara en tanke att tänka, de gav mig även flera tankar att skriva. Britt-marie var här är inte hans bästa bok, det skulle jag nog säga att Min mormor hälsar och säger förlåt är. Men med det sagt så är det verkligen ingen dålig bok.

Handlingen

Britt-Marie, vars karaktär först uppenbarade sig som granne i ovan nämnda bok Min mormor hälsar och säger förlåt, är gift med affärsmannen Kent. De har en väldigt förlegad relation där hon är hemma och sköter hemmet medan Kent har affärsmöten med Tyskland. Av en händelse söker Britt-Marie jobb och lämnar Kent för ett litet samhälle vars samhällsnyttiga funktioner klumpats ihop inuti en pizzeria. Som fritidsledare i samhället Borg förändrar Britt-Marie allt.

Omslagsbild av Britt-Marie var här.
Omslaget till Britt-Marie var här av Fredrik Backman, utgiven av Forum.

Själva berättelsen är bara en del av boken. Karaktärsbeskrivningarna är så tydliga och egna att man verkligen blir en del av Borg. Britt-Marie var inte bara i Borg, hon har varit långt inne i huvudena på de som läst eller lyssnat på denna boken.

Britt-Marie var här, som film

Precis som En man som heter Ove har Britt-Marie blivit filmatiserad. Med en del stora svenska skådespelare och en fantastisk berättelse fanns det hopp om en mycket bra film. Här faller dock allt. Filmen kan på inget sätt jämföras med boken. Den saknar helt Britt-Maries karaktär och tar bort en hel del av bokens känsla och handling. Filmer är aldrig lika bra som deras böcker, en klassiker. Men det betyder inte att de aldrig kan vara bra. Här faller dock filmatiseringen platt som en pannkaka. Har du sett filmen? Ge boken en ärlig chans!

Porträtt av Fredrik Backman
Fredrik Backman – Fotograf/Copyright: Linnéa Jonasson Bernholm

I vanlig ordning summerar Fredrik Backman livet på ett helt underbart roligt och känslomässigt sätt. Ingenting är sig likt när man lämnat Borg.

Publicerad den Lämna en kommentar

Rollspel via Instagram blir en resa för Karkarotz

Stor båt i medelhavet

Under två veckor har jag och mina följare lagt grunden för ett äventyr via min story på Instagram. Det är ett improviserat äventyr där följare och tärningar styr nästan lika mycket som jag själv. Än så länge är jag uppe i 2.000 ord och cirka 139 röster.

Det slog mig att fortsätter man med ett stycke om dagen under ett helt år så blir det runt 50.000 ord. Nu får vi se hur pass bra detta blir. Kanske blir det en e-bok av resultatet. Däremot visar det att 15 minuter om dagen kan bli en hel bok efter ett till två år vilket är en rätt intressant tanke.

Instagram blir ett verktyg för att utvecklas

Min idé fungerar som så att jag skriver ett stycke via min story på Instagram. Därefter lägger jag en omröstning om karaktären ska göra si eller så. Resultatet läggs som grund till fortsättningen av nästa stycke. Det är både lärorikt och roligt att jobba såhär då hela berättelsen blir smått improviserad då jag själv inte riktigt vet vad som kommer hända under nästa stycke. Det öppnar också upp för alla som följer mig att vara med och påverka berättelsen.

Ibland när jag lägger ut en omröstning så kan den kännas ganska tråkig. Rättare sagt, varje gång jag lägger ut en omröstning så känns den ganska trist. Men det är ju lite så med skrivandet. Som författare gör man små val om ens karaktär ska gilla det ena eller det andra, om hen ska gå åt höger eller vänster. Och resultatet av ett ganska trist val kan påverka såväl historien som karaktärer.

Följ mig gärna på Instagram och var en del av berättelsen om Karkarotz.

Publicerad den 1 kommentar

1793 – En slafsig berättelse om en torso och brännvin

1793 på en eboksläsare som ligger på en bänk

Att läsa 1793 är lite som att gräva sig ner i en hög av kodynga och förruttnade lik, fast på ett fängslande sätt. Berättelsen är obehaglig, tänkvärd och får coronapandemin att framstå som ett himlavalv av änglar och världens alla härligheter.

Personligen är jag inget fan av historia och var aldrig speciellt engagerad på historialektionerna. Det var förvisso inte min historialärare heller, så mitt intresse kanske förklarar sig själv. Niklas Natt och dag visar däremot ett stort engagemang i sent 1700-tal med denna historiska roman om Mickel Cardell och Cecil Winge. Extra stort engagemang visar Niklas Natt och dag kring detaljer för huruvida människokroppen ter sig i olika stadier av förruttnelse, smärta och fysiska reaktioner från yttre hot.

1793 är rå och ärlig redan från start

Historien börjar med att Mickel Cardell simmar ut i det avlopp till sjö vid namn Fatburen för att fiska upp ett lik. Kroppen är stympad på alla dess lämmar och har därmed bara huvud och torso kvar. De läkta ingreppen tyder på en långt gående process. Här börjar en historia som tar oss långt in i Stockholms 1700-tals hjärta. En berättelse för er som inte är allt för äckelmagade. De visuella skildringarna ger en tydlig inblick i hur otroligt bra vi har det idag, trots rådande pandemi.

1793 på e-boksläsare mot en mossig stenmur.
1793 på e-boksläsaren Kobo Forma

Jag vill inte röja för mycket av handlingen då jag själv inte är ett fan av spoilers. Men Micke Cardell kommer i kontakt med den ”frilansande” mordutredaren Cecil Winge. De fattar tycke och bildar en duo som envist ska gå till botten med likets historia. Det visar sig vara en historia som bjuder in läsaren till en spännande resa genom krogliv, kvinnofängelser, slagsmål, franska revolutionen, brännvin och åter brännvin.

Personliga tankar

Som jag nämnde tidigare har jag aldrig funnit något speciellt intresse för historia. Därmed har jag varit skeptiskt intresserad av Niklas böcker då jag blivit rekommenderad och läst mycket gott om dem. Samtidigt utspelas de under en tid som jag sällan funnit något personligt intresse för. Det var egentligen först när jag hörde en intervju med Niklas Natt och dag via Pocketpodden som jag övervägde att ge 1793 en ärlig chans. Det visade sig resultera i att jag, på eget bevåg, satt och googlade gamla händelser för att läsa mer om dem.

Precis som folk rekommenderat 1793 till mig vill jag skicka vidare rekommendationen. Nu ska jag bita mig fast i uppföljaren, 1794 för att sedan invänta den sista och avslutande delen, 1795. Det är med spänning och viss avsmak jag öppnar upp fortsättningen för Mickel Cardell.

Publicerad den Lämna en kommentar

Samlade verk ger mer än vad den lovar

Huvudbild för samlade verk

Okej, hur ska man kunna sammanfatta denna värld jag läst mig igenom i ett ynka blogginlägg? Samlade verk var den första boken jag laddade ner till min läsplatta. En bok som aldrig tog slut, på ett bra sätt. Lydia Sandgrens debutroman på 689 sidor slog ner hårt och har gjort avtryck hos mig och många andra.

Om vi börjar med det som är mindre bra med boken så skulle jag säga nämna baksidetexten. Det började med att min fru sa att hennes kollegas kompis släppt en tegelsten som blivit rätt populär. Därefter dök Samlade verk frekvent upp i mitt Instagramflöde. Men när jag gick in och läste baksidetexten tappade jag i stort sett allt sug som fanns.

I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.

”Samlade verk” är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.

Trotts dess relativt färglösa sammanfattning ville jag ge boken en chans med tanke på alla lovord. Det tog inte lång tid innan jag ”satt fast”. Som jag sa till min fru, ”Den handlar egentligen inte om något speciellt. Den är bara jävligt fängslande”.

Samlade verk - Omslaget på en Kobo Forma läsplatta
Samlade verk som e-bok på min Kobo Forma läsplatta

Samlade verk gav mer än vad jag trott

Jag skulle snarare skriva något i stil med följande:

Förläggaren och den drömmande författaren Martin Berg är en medelålders man från Göteborg. Tillsammans med sin son Elis huserar Martin i Majorna där hans dotter Rakel kommer på sporadiska besök mellan psykologstudier och ensamlivet i sitt eget hem. Martins bästa vän, Gustav, är en etablerad konstnär och en högst egen person som lever för konsten. Martins fru, och barnens mor, Cecilia är spårlöst försvunnen efter att ha lämnat familjen Berg.

”Samlade Verk” binder samman nutid med dåtid. Följ Martin och Gustavs resa från fester i Göteborg till etablerade män i kulturbranschen. Hur Cecilia kommer in i deras liv som en länk mellan vänskap och affärer. Hur en relation mellan barn och moder finns, men ändå inte…

Lydia fick mig att Googla påhittade kreatörer

Lydia har verkligen lyckats med att bygga upp en värld kring Martin Berg, Gustav Becker och Cecilia Wikner (Berg). Det finns mängder av biroller och ibland sitter jag och googlar på kreatörer som inte finns. Helt klart en perfekt blandning av fiktion och verklighet! Karaktärernas relation till olika legender byggs upp på ett väldigt trovärdigt sett där erkända konstnärer och författare blandas med helt påhittade namn och verk. Detta skapar en nyfikenhet hos mig som läsare att söka upp referenspunkterna som i vissa fall visar sig vara hämtade från Lydias fantasi, busted!

Språket är väldigt levande. Egentligen är det bara en handfull gestaltningar som återkommer i denna mångordade bok, så som att håret klistrar sig i pannan (när någon settas). Annars bjuder varje sida på ytterligare nya referenser och ord som skapar ett enormt djup och liv i texten.

Karaktärskartan känns väldigt trovärdig och genomtänkt. Det är inte många huvudroller/ biroller som inte besitter sin egen personlighet och historia. Vissa skrivs ut mer bokstavligt än andra, men alla finns där och lever sitt egna liv.

Jag kan inte annat än att rekommendera denna bok!

Samlade verk som fysisk bok
Samlade verk som fysisk bok – bild hämtad från Albert Bonniers förlag

Till dig som redan läst boken

För att förtydliga rubirken. Följande text innehåller spoilers, så vet du med dig att du vill läsa boken så föreslår jag att du slutar läsa här för att sedan återkomma när sista bladet är vänt.

Samlade Verk har verkligen triggat igång min inspiration för att skriva! Jag har börjat skissa på ett nytt manus, samtidigt som jag blivit väldigt inspirerad att fortsätta jobba på mitt ständigt pågående projekt En nyfunnen vän. Martin Bergs ständiga jakt på den perfekta romanen kan bli ett frustrerande moment genom boken. Samtidigt speglar det verkligen den frustration som uppstår när man inte får fram tankarna till fingertopparna. Martin Berg har svårt att skriva i början av boken.
Martin Berg har svårt att skriva i sitt ”kollektiv”.
Martin Berg har svårt att skriva under sin skrivresa i Paris.
Martin Berg har svårt att skriva under fina dagar i sin bästa väns mormors hus tillsammans med sin bästa vän och sin fru (utan mormor).

Martin Bergs samlade verk som aldrig blir till

Lydia visar tydligt att var sak har sin plats. Martin Berg, tvivlar för mycket på sig själv för att kunna slutföra sitt livslånga romanprojekt. Däremot passar han väldigt bra som förläggare då han vet hur en bra roman ska vara. Allt man kan teoretiskt kanske man inte kan få ut i praktiken. Sen om det är ens egna kritik som är hindret eller att man helt enkelt inte kan är en annan historia. Eller så kan man tolka Martins oändliga skrivande som att man måste sänka kraven på sig själv och testa vingarna. Vad är det värsta som kan hända? Skriv, publicera, skriv igen.

Martin Berg får boken Ein Jahr der Liebe som är skriven av den fiktiva författaren Philip Franke. Boken är ständigt närvarande från att Martin först får den fram till i stort sett sista sidan av boken. En självupplevd berättelse av författarens stora kärlek till en viss Cecilia som lämnar honom ensam utan vare sig ett farväl eller ett tecken på kärlekens förfall.
När man följer Rakel, Martins dotter, som fått i uppdrag att översätta boken från tyska till svenska så vill man ta del av Philips version och känslor på ett bredare plan än vad som kommer fram i Samlade verk. Det hade varit ett intressant drag av Lydia att även skriva denna, betydligt kortare, bok för att bredda den ”verklighet” hon byggt upp.

Publicerad den Lämna en kommentar

Mizeria är en ärlig och gripande berättelse om orten

Mizeria, eller misär, är titeln på Melody Farshins ungdomsbok om tvillingsyskonen Aicha och Ali. Syskonen är ankaret i det karaktärsbibliotek Melody byggt upp med denna historia. Men varför började jag läsa en bok om orten?

Melody är ”egentligen” en stand-up komiker. Jag sätter ”” vid egentligen, för hon är även en riktigt begåvad författare. Det var först via humor-podden/ morgonshowen AMK morgon som jag fick nys om Melody och hennes bok Mizeria. Men det var först för någon dag sedan när jag lyssnade på komikern Robin Berglunds podcast Mina vänner boken som jag blev intresserad av att själv läsa den.

Under snart två års tid har jag skrivit på ett manus om två killar som träffas efter en misshandel. En av killarna är ensambarn och växer upp i ett villaområde med sina föräldrar. Den andra har flyttat från Värmland till en förort utanför en större svensk stad. Jag personligen har mycket enklare att referera till villaområdet jämfört med orten då jag har obefintliga erfarenheter av hur det är att bo i en förort. Det är här Alicha och Ali kommer in i bilden.

Omslag till boken Mizeria
Omslaget till boken Mizeria

Mizeria känns verklig

När jag läser Mizeria så känns det nästan som att Melody har rivit ur sidor från kompisars gamla dagböcker och förbättrat dem. Kapitlen är realistiska och utgår ifrån olika personers syn på händelserna som boken tar upp. Det ger en väldigt bred, men också personlig bild av bokens handling. Efter ett par sidor behöver man knappt läsa vem kapitlet handlar om, det framgår genom texten och personligheten vilket skapar ett djup i persongalleriet.

Mizeria är ett ord för misär på personlig nivå. Trots Melodys långa karriär som komiker ska man inte förvänta sig höga skratt. Det är dock en del formuleringar som gör det hela tragikomiskt och sårbart. Ibland vet jag inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Stämningen kan vara mörk, men formuleringarna och/eller karaktärernas tankar utsöndrar någon form av humor som kittlar skrattmusklerna.

För att inte säga för mycket så har boken en genuin dragningskraft som gör att jag knappt vill lägga ifrån mig den. Och då ska det nämnas att jag inte är någon bokmal som plöjer bok efter bok hemma i soffan.

En bok från orten, för orten

Jag vill minnas att Melody i något sammanhang har sagt att utbudet av orten-böcker inte är i proportion med efterfrågan. Detta är den första boken om orten som jag läser. Det är en intressant skildring och ett liv som är något helt annat än mitt eget. Det märks däremot att Melody har levt detta livet, på formuleringar och gestaltningar. Detta gör Mizeria äkta och gripande.

Jag kan verkligen rekommendera historien om Aicha, Ali, Osman, Samir, Nano, Hamza och alla andra. Oavsett om du är i äldre tonåren eller vuxen.

Att läsa Mizeria har både varit intressant och lärorikt för att jämföra hur jag själv har skrivit i mitt manus. För att se det positivt så tror jag att manuset är på rätt väg!

Publicerad den 1 kommentar

Manus måste tydligen redigeras …

bild över ett redigerat manus

När man börjar skriva på ett manus så tänker man sällan på redigeringsarbetet. Precis som att man inte tänker på vardagens gnabb och gräl när man går på de första dejterna med en potentiell livspartner. Varken grälen eller redigeringen slipper man dock undan. Tids nog måste man ta tag i det där som man lämnat efter sig och styra upp det till något bättre.

Det är inte speciellt roligt, det känns ofta ganska kreativitetsdödande. Men det polerar upp den där smått skrovliga berättelsen till något bättre. Så resultatet blir bättre vilket gör att sista slutredigeringen känns som att nå en bergstopp på femtusen meters höjd. Man har strävat efter att få till den den perfekta läsupplevelsen och tillslut når man dit.

När jag skickade ut mitt aktuella manus till en handfull testläsare så såg jag hyllningar framför mig, inte mer jobb. Det är klart man vill få ett mejl med kommentarer som: ”Jag började gråta när…” eller: ”Jag skrattade högt igenom nästan hela boken.”
Istället fick jag 240 punkter som skulle ses över, tillsammans med positiva ord (såklart, jag har ju trots allt skrivit en jävla bra berättelse).

Att för sjätte gången sätta sig ner framför sitt manus och fixa till diverse mindre och/eller större problem kändes sådär lockande. Men nu är det gjort och jag ska säga dig att det var värt det! Som jag tidigare sagt så är jag inte direkt någon bokmal. Det resulterar såklart i att jag inte har stenkoll på alla regler. Så att få texten korrad av en flitig pekpinne var guld värt. Inte bara för det aktuella manuset, utan för alla kommande manus.

Här kommer en liten del av mitt manus, prologen:

I alla större städer finns det olika områden. Så är det även där denna berättelse utspelar sig. Vi har de täta höghusen med lägenheter. De stora villorna med studsmattor. Radhuslängor med lekplatser sträcker sig likt ormar runt torgen. Gågatorna korsar bilvägar med övergångsställen och gångtunnlar.
 
Det flyger en drönare över staden. Dess kamera fångar in folk som vattnar blommor, klipper gräset, spelar basket och rastar hundar. Precis som i vilket samhälle som helst. Du har säkert upplevt det själv, att folk runt omkring dig lever problemfritt. Att allt ser så enkelt och bra ut. För när ett ögonblick fångas upp i förbifarten upplevs det ofta som vardag för personen man sett. Att hen alltid lever just så. Leker eller jobbar, helt utan problem i livet. När man tänker så är det lätt att själv känna sig illa till mods. Varför är det bara jag som inte har någon att hänga med? Eller, varför har inte jag ett syskon att skratta tillsammans med?
 
Drönaren flyger in i ett område fullt av höga hus. De står uppradade efter varandra likt en kö som aldrig tar slut. Fasaderna är fulla av fönster och balkonger. I ett av fönstren ser drönaren en liten kille. Precis som alla andra kvällar ligger killen, som heter Axel, med sina hörlurar över öronen och sin telefon på bröstet. Visst ser det skönt ut? Vi tänker direkt att killen gillar musik. Varför skulle han annars sova med hörlurar på sig?
 
I en villa på andra sidan stan hittar vi en annan kille i samma ålder. När drönaren kommer närmare kan vi se in i Filips rum. En kille som dansar framför spegeln. Har han bara fjärilar i magen eller tränar han inför sitt livs viktigaste dag?
 
Oavsett om det gäller höghusen eller villaområdet så är hela staden full av människor som Axel och Filip. Människor som lever sina liv och gör saker på sitt sätt, precis som du och jag.
 
Livet kan inte ses genom en kamera från en drönare. Ju närmare vi kommer det vi ser, desto mer detaljer får vi kring det som sker. Visst, Axel älskar musik. Men det är också det enda han har. Och Filip dansar så ofta han kan, för han ska uppträda för hela skolan om bara ett par veckor. Nästan alltid är problemen osynliga för de som står bredvid och tittar på. Men de finns alltid där och alla har dem. Men det finns också lösningar på problemen. Axel och Filip kommer hitta en lösning, vänskap.

Boken En nyfunnen vän handlar alltså om två killar, Filip och Axel. Den riktar sig till barn i mellanstadiet/ högstadiet och är totalt 13500 ord lång. Den tar upp frågor som mobbning, utanförskap, relationer inom familjen etc. Det är viktiga frågor för en viktig ålder där tankar och rädslor för detta är stora.

Nu kommer jag till den lättaste biten, att få ut den som en riktig bok! 😐