Publicerad den 1 kommentar

Från Fujifilm X-H1 till X-Pro 3 – Going back memory lane

I mars 2019 slog jag slag i saken och köpte min första ’riktiga’ kamera, en Fujifilm X-H1. Detta är helt klart Fujifilms märkligaste kamera. Det är utan tvekan ett av deras bästa hus, i min mening. Ändå gick det åt skogen. Kameran, som var en av företagets främsta premium-hus rensades till slut ut för mindre än deras senaste instegsmodell.

Fujifilm X-H1 är en pansarvagn byggd för att tåla allt. Den funkar i alla lägen och har inbyggd bildstabilisering så man kan fota skarpa bilder med långa slutartider utan stativ eller annan utrustning. Ergonomin är ljuvlig, likaså sökare, skärm, sensor och reglage. Att gå från tidigare instegsmodell Fujifilm X-T20 till X-H1 gjorde en väsentlig skillnad i mitt fotande och det har minst sagt varit de mest givande 1,5 åren under den tiden jag fotat.

Allt gott har dock ett slut. Jag har nu bytt till en Fujifilm X-pro 3, dels på impuls, men också på grund av en längre stunds funderingar. Innan jag går vidare och pratar mer om X-pro 3 och mina tankegångar kring detta byte så tänkte jag gå igenom topp tio foton jag tagit med min X-H1.
Fotona är inte sorterade i någon form av rankinglista.

Topp 10 – Fujifilm X-H1

Svamp i skog
Fotad i Dals-ed, svamepns färgglada hatt fångade min blick på fem meters håll.
Fujifilm X-H1 – Fujinon 35mm f1.4 – ISO 200 – Bländare f2 – Slutartid 1/80
solnedgang over Savelangen
Fotad i Sävelången, ståendes på ett grund utanför Ingareds Badplats (montage).
Fujifilm X-H1 – Fujinon 16mm f1.4
bastu i sjo
Sävelången, ut över Ingareds båtbrygga/ bastutunna
Fujifilm X-H1 – Fujinon 23mm f1.4 – ISO 200 – Bländare f5.6 – Slutartid 15 min
fyr i lantlig miljo
Vy över Morups Tånge fyr utanför Falkenberg
Fujifilm X-H1 – Fujinon 50-140mm f2.8 – ISO 200 – Bländare f2.8 – Slutartid 1/1250
grand i svartvitt
En gränd från Nääs Fabriker, fotad tidig morgon. Denna finns även som canvas i 50 x 70cm
Fujifilm X-H1 – Yashica 50mm f1.4 – ISO 12800 – Bländare f5,6 – Slutartid 1/125
apa som kissar pa hand
Apa som passar på att hålla hygienen på topp under Corona-pandemin
Fujifilm X-H1 – Fujinon 50-150mm f2.8 – ISO 200 – Bländare f2.8 – Slutartid 1/400
bjorkskog med farg
Från en björkdunge på en Ö i Ömmern
Fujifilm X-H1 – Fujinon 50-150mm f2.8 – ISO 200 – Bländare f2.8 – Slutartid 1/125
grotta med vatten
Från Cuevas del Drach vid sydöstra Mallorca
Fujifilm X-H1 – Fujinon 16mm f1.4 – ISO 400 – Bländare f2.2 – Slutartid 1/8
Man kastar in gran i eld
Eldning av påskefyr på Björkö i Göteborgs norra skärrgård
Fujifilm X-H1 – Fujinon 23mm f1.4 – ISO 200 – Bländare f1.8 – Slutartid 1/250
bathus i skog med spegelblank sjo
Båthus liggandes i Sävelången, fotad från Norsesunds tågstation
Fujifilm X-H1 – Fujinon 50-150mm f2.8 – ISO 200 – Bländare f5.6 – Slutartid 1/60

Fujifilm X-pro 3 möter det analoga

Fujifilms X-H1 har varit grym att fota med. Den är solid och har väldigt trevliga rattar och reglage som kan göra fotandet väldigt enkelt, samtidigt som man kan köra helt manuellt på ett traditionellt vis. Det har dock alltid varit väldigt digitaliserat då hela huset är fullmatat med teknik.

De senaste åren har suget efter det analoga krupit sig allt närmre. Mycket på grund av att jag då tvingas förlita mig på mina egna kunskaper. Det sätter också begränsningar för mig själv så som att varje bild kräver mer fokus då rullen har ett slut. Det tar dock emot när det analoga kräver framkallningsprocess, scanning av negativ etc. Det är inte alls omöjligt att den processen kommer ta över med tiden. Men som det ser ut nu är Analogt inget alternativ. Det är här X-pro 3 kommer in i bilden.

Fujifilm X-pro 3 bakifran
Fujifilm X-Pro 3 med sin stilrena baksida som får dig att minska skärmtiden
Canon 5D Mark IV – Sigma ART 24 – 105mm f4 – ISO 500 – Bländare f7.1 – Slutartid 1/60

Designen hos X-pro 3 kan nog uppfattas som just en analog kamera vid ett första ögonkast. Den dolda displayen fick en hel del kritik innan kameran släpptes Nu är den släppt och snarare hyllad, av vissa. Än så länge gillar jag det skarpt. Det gör att jag släpper ner kameran längs höften och lever i nuet istället för att vila kameran mot magen för att se över bilden som just fotats. Jag får lita på min kunskap, precis som grundtanken med att fota analogt var.

Inom en vecka eller så planerar jag att ägna ett helt inlägg åt X-Pro 3 här på bloggen. Där kommer jag även lägga upp ett par bilder tagna med kameran, troligtvis främst med den nya filmsimuleringen Classic Negative som har visat sig vara en riktig supersimulering!

Publicerad den 1 kommentar

Nio delar av Olofsbo

Fyra dagar av sista semesterveckan avnjöts i Olofsbo norr om Falkenberg. Förutom 80 bilder på familjen fick jag även till dessa nio bilder på Olofsbos närområde. Riktigt fina vyer med havet ständigt närvarande.

Alla foton är tagna med Fujifilm X-H1 + Fujinon 50-140mm f2.8.

Publicerad den Lämna en kommentar

Bildgalleri: Gotaleden i bilder

Gotaleden sträcker sig mellan Göteborg och Alingsås. Jag har turen att bo bara några meter från leden vilket innebär att jag pendlar parallellt med Gotaleden dagligen. Ibland passar jag på att hoppa av tåget i Floda för att cykla till nästa tågstation som ligger i Stenkullen. Här kommer ett litet bildgalleri med mestadels bilder från denna del.

Publicerad den Lämna en kommentar

Grankriget stoppas varken av ösregn eller corona!

Brinnande eld från påskbrasa

Grankriget på västkusten har pågått i generationer och varken ösregn eller corona tycks få stopp på det. Samtidigt som världen stänger allt fler gränser så samlar barn och ungdomar på sig granar från juldagen till påskafton för att göra den största brasan i skärgården.

Påskbrasor finns lite överallt i landet. Men inga tar det på så stort allvar som göteborgs öbor. SVT släppte till och med en dokumentär kring beteendet som de kallade grankriget. Tyvärr finns inte dokumentären tillgänglig längre. Men den skildrade ett intensivt och urartat beteende kring jakten på granar. Jag har själv beskådat resultatet under flera år vid det här laget. I år passade jag och mina grabbar även på att hjälpa till att släpa upp lite granar till höjden där brasan skulle vara. Här kommer lite bilder från aktiviteten.

Det är någonting med eld som lockar. Värme, intensivitet, färger och former. Det är sällan man får möjlighet att se en så pass stor brasa som när man är ute på västkusten under påsk. Även om publiken var avsevärt mycket skralare än vanligtvis så var brasan rejäl. Regnet öste från väst och vinden var så kraftig att toppen på brasan stod orörd fram till att de ansvariga välte hela mittpelaren. Nedan finns ett bildgalleri från själva brasan.

Publicerad den Lämna en kommentar

Bildgalleri: En lunch vid Marieholms silo – Göteborg

I veckan tog jag en promenad på lunchen och gick runt i detta fördärv som väntar på att rivas. Här kommer ett bildgalleri med svartvita bilder som jag tog. Bilderna är tagna med min Fujifilm X-H1 och en gammal Carl Zeiss Planar 50mm f1.4 (motsvarar ungefär 70mm för fullformat).

Silon vid Marieholm står och dör lite mer för varje år. Runt om byggs det nya höghus, broar och huvudleder som ska ge Göteborg ett modernt ansikte. Likt gasklockan står denna höga fula byggnad och väntar på att rivas, och kommer nog göra så ett par år till. Under tiden kommer den förfalla den naturliga vägen.

Bildgalleri

Carl Zeiss Planar 500mm f1.4

Detta är en av de första gångerna jag faktiskt använder detta objektiv. Det är ett mycket trevligt objektiv som är litet och kompakt. Det lider av en hel del kromatisk aberration vid vidöppen bländare, men det fixas lätt i Lightroom. Från f4 är det faktiskt riktigt skarpt från centrum i bilden ända ut i kanterna. f1.4 är dock lite värre med något luddig skärpa i centrum och något mer ut i kanterna. Detta är dock något jag räknar med och ser nödvändigtvis inte som något negativt då det ger en viss charm till bilderna.

Publicerad den Lämna en kommentar

Monokrom +, en modifierad version av Fujifilms Monokrom

De senaste månaderna har jag börjat köra allt mer manuellt med min Fujifilm X-H1. Och nu har jag efter en tid modifierat klart mitt första egna recept baserat på filmsimuleringen Monokrom+R. Jag tänkte visa lite testbilder samt jämförelsebilder på min modifierade version och standardversionen av Monokrom+R. Självklart så hittar ni receptet längst ned om ni skulle vilja testa själva.

Info: Detta blir ett litet nördigare inlägg inriktat på Fuji X-foto innehållande foton och text. 🙂

Testbilder

Jag tänker att man till slut hamnar där. Att experimentera med svartvitt är nog ofrånkomligt som fotograf. För min del brukar det infalla under vinterhalvåret när allt ändå är så mörkt, grått och trist. Men i år är första gången jag jobbar med en egenmodifierad filmsimulering. I grunden kör jag på Monokrom+R för att höja kontrasten.

Alla bilderna är tagna med manuell ljusmätare och då legat +1 på skalan för att inte bli för mörka. Det syns lite tydligare på standard Monokrom+R som är betydligt ljusare i högdagarna. Men det går såklart bra att justera i efterhand i Lightroom. Grundtanken är dock att man ska kunna ta bilderna direkt ur kameran (SOOC – Straight out of camera), via mobilappen eller liknande.

Tidigare i bloggen finns ett inlägg där jag testar ett recept som ska simulera den klassiska Kodachrome-filmen. Den simuleringen har jag dock inte gjort själv, den är gjord av Ritchie Roesch för bloggen Fujiweekly.

Jämförelsebilder mellan Monokrom+ och Fujis Monokrom+R

Recept:
– Filmsimulering: Monokrom+R
– Dynamiskt omfång: 400
– ISO: 1600
– Kornighet: Stark
– Vitbalans: Glödlampa (R:0 B:0)
– Högdagar: +4
– Lågdagar: -2
– Skärpa: -1
– Brusreducering: -4
– EV+1

Följ gärna min Instagram-profil, Sensor_art, där jag under vintern fokuserar på svartvita foton.

Publicerad den Lämna en kommentar

Vardagsmotion med kameran i regnet

För att få lite vardagsmotion tog jag, under lördagen (15/12), en promenad mellan tågstationerna Norsesund och Floda. Med de tunga grå molnen och det lätta regnet ständigt närvarande försökte jag fånga promenadens finare delar med kameran. Jag tog med mig min 35mm f1.4 och min nyligen inköpta Tokina 135mm f2.8. I detta inlägg kommer jag mestadels låta bilderna få tala för sig.

Smala björkar framför granskog
Tokina 135mm f2.8

Björkar är nästan alltid fina. Speciellt när de är smala, står tätt ihop och har en fin mörk bakgrund som kontrast till den vita smäckra stammen. Miljön runt detta foto var ett mindre smickrande kalhygge, så jag är glad att jag hade med mig min 135mm så jag slapp allt trökigt runt om. Det är inte alls omöjligt att jag går tillbaka hit nästa sommar för att få en liknande bild med björkarnas ljusgröna löv.

Suddig bild på tåg
Tokina 135mm f2.8

Bilden ovan är lite av en idé jag fick på plats. Osäker på om jag gillar resultatet lika mycket som jag gillade tanken. Planen var att sätta ett skarpt motiv i en suddig miljö. Tåget fotades med 1/500 dels sekunds slutare medans omgivningen fotades under en sekund. Kollar man noga så har jag matchat tåget med en av de lite skarpare rälsdelarna. Samt lagt en svag kopia på den lite svagare rälsdelen. Har du tankar om detta och om hur det eventuellt skulle kunna förbättras får du gärna lägga en kommentar längst ner.

Skarp stolpe över suddig bakgrund
Fujinon 35mm f1.4

Precis som med tåget ovan så är även detta lite av ett experiment. Inspirationen är hämtad från instagramkontot @Mashallahwallah. Jag kommer troligtivis testa detta några mer gånger för att få ett bättre resultat.

Publicerad den Lämna en kommentar

Vardag, reflektioner och detaljer

När man har barn, jobbar heltid och vill hinna med träning och intressen mellan läxor, middagar och annat nödvändigt så kan det lätt kännas som att den ena dagen är en kopia av den andra dagen. Vardag är något alla går igenom. Vissa måste prioritera, andra kan köra Netflix i brist på annat. Oavsett vad så måste man se de små sakerna i vardagen för att uppskatta helheten, speciellt nu i mörkare tider.

I morse stod jag i vanlig ordning på den härligt svinkalla tågstationen två kilometer från dörren och väntade på tåget som skulle ta mig till jobbet. När jag stod där och kollade så såg jag lyktstolpen som delade perrongen i två snarlika delar. Här fanns det något att jobba med!

När bilden väl kom in i datorn och min svartvita preset var inlagd så skickade jag över filen till Photoshop. Sen började det roliga. Huvudtanken var att få en spegelvänd bild. Därefter tog jag bort, la till och justerade detaljer i bilden för att ta bort symmetrin så den inte blir så i iögonfallande.

Svartvit bild som skildrar en vardag från en tågstation.
Ovan kan du se det redigerade resultatet.

Vardag skildrad i svartvitt

När redigeringen väl var färdig insåg jag att montaget skildrade vardagen riktigt bra. Precis som jag skrev ovan så är det detaljer som skiljer i ett återkommande flöde. I bilden är mannen som lutar sig mot lyktstolpen i centrum av bilden är med i sin helhet. Kvinnan till vänster står endast på ena sidan (flyttad från originalbilden). Tjejen längst bak som tittar fram på högersidan är inte med på vänstra delen av bilden. Sen har vi lite smådetaljer som är justerade för att få bort den strikta symmetrin.

Vardag är som vardag är. Kan man inte få den roligare få man göra konst av den. Och försöka se den från andra vinklar. Detta är mitt sätt att skapa en egen form av vardag. Det är inte alls omöjligt att jag testar detta fler gånger!

Svartvit bild som skildrar en vardag från en tågstation.
Här är originalbilden med samma inställningar tillagda.

Jag har dessutom skaffat ett nytt Instagram konto som är tänkt enbart för mitt fotande och inget annat. Den kan ni hitta under @sensor_art. Gå gärna in och följ mig där.

Publicerad den 2 kommentarer

Fotograf, en titel för vem som helst. Eller?

För cirka fem år sedan köpte jag min första systemkamera. Det var Fujifilms absolut enklaste instegsmodell, tillsammans med deras absolut enklaste instegszoomar. Bara tanken på att kunna få ett uns oskärpa i bilden triggade igång min oerfarna hjärna. Sedan dess har jag ägt tre olika Fujifilm kameror och en rad objektiv med olika egenskaper. Jag har läst texter, kollat Youtube-klipp, men framförallt har jag fotat en hel del sedan min Fujifilm X-M1 damp ner hos postombudet. Ändå har jag mycket svårare att kalla mig fotograf idag jämfört med för fem år sedan.

Den förhastade fotografen

I ungefär samma veva som jag fick min första kamera startade jag en enskild firma. Huvudsyftet var inte att bli dollarmiljönär på mina magiskt framtagna fotografier. Tanken var att sälja böcker. Förutom bokutgivning bockade jag däremot i fotograf under registreringen. Jag hade ju en systemkamera nu och kunde garanterat göra lite ströjobb med den. Efter ett samtal med skatteverket fick jag dessvärre bocka ur den punkten i protokollet då de inte ansåg fotograf-titeln vara lämplig för mina planer.

Det jag vill komma fram till är att det är väldigt lätt att sätta en fotografstämpel på sig själv enbart för att man har möjligheten att fota i RAW-format och få lite oskärpa. Jag gissar att många fotografer har trampat i den rävsaxen. För mig kom titelns sanna betydelse först efter ett par år. Då insåg jag vikten av kunskap och framförallt erfarenhet inom foto. Kort sammanfattat kan man säga att det är skillnad att ta ett foto och att skapa ett foto.

Ett fotografi från Ingareds badplats över en udde vid sjön. Fotograf: Gustaf Jansson
En bild jag var väldigt stolt över, när det begav sig …
Ett fotografi från Ingareds badplats över en udde vid sjön. Ny version. Fotograf: Gustaf Jansson
Samma fotografi som ovan, fast med annan efterbehandling

Bild 1: Här är ett foto från det första året. Motvilligt lägger jag upp den här, och än mer motvilligt lägger jag till att detta var en bild jag tyckte väldigt mycket om. Det är väl inget direkt fel på själva kompositionen eller motivet, men efterbehandlingen är horribel! (Kanske skulle kameran vinklas upp en del för att få mer av himmelen. Sen skulle man kanske vilja ha en rak horisont?)
Bild 2: Den andra varianten är redigerad så som jag skulle gjort idag. Man lär sig tydligen med åren.

Svårt att kalla mig själv för fotograf

Det har hänt en hel del med mig, den självutnämnde fotografen, de senaste fem åren. Jag har fotat, efterbehandlat och läst mycket. Det har såklart varit väldigt bra för min utveckling. Men det har samtidigt gett mig en helt annan respekt för titeln Fotograf. För trots att jag sedan två år tillbaka jobbar som just fotograf. Och trots att jag fått väldigt fina ord för mina fotografier så har jag själv bara svårare och svårare att kalla mig för just fotograf.

En (1) gång har jag på förhand varit hundra procent säker på att ett motiv skulle göra sig perfekt på bild, med specifika inställningar. Med min 35mm lins (35mm APS-C, motsvarande 50mm FF), gick jag fram och knäppte fotot, precis så som jag föreställt mig det i huvudet. Det blev varken sämre eller bättre än vad jag tänkt mig. Bilden kan du se nedan.

En liten rödhattad svamp, Fotograferad i Dalslands svampskogar. Fotograf: Gustaf Jansson
Plåtad i Dalslands svampskogar

Oftast fotar jag på känsla och tror att motivet kommer göra sig bra på bild. Ibland blir det bra, och ibland blir det inte alls som jag föreställt mig. Bilden nedan är ett exempel på ett sådant motiv. Jag var inte lika säker som med svampen. Men nu hänger den utskriven på canvas i mitt vardagsrum och förgyller min och familjens vardag, var dag. Tavlan är en del av kollektionen ”1883”. För denna, och de andra fotografierna i serien har jag utnyttjat kamerans brister till fotografiernas fördel. De är fotade i mörker, med hög bländare, snabb slutare och högt ISO. Allt för att få fram brus och en vintage-känsla. Personligen tycker jag att idén lyftes fram bra.

En gränd fotad vid Nääs fabriker utanför Göteborg. Fotograf: Gustaf Jansson
Fotot är taget vid Nääs fabriker utanför Göteborg

Fotograf, vad är det?

Vad krävs då av en fotograf, för att hen ska kunna kalla sig för fotograf? Detta är såklart en högst personlig fråga för många. Men det kan också vara en väldigt känslig fråga för andra. Personligen så har jag kommit fram till framförallt en punkt jag vill kunna bemästra innan jag kallar mig fotograf till fullo. Det är att jag vill kunna förutse en bra bild innan den tas, precis som svampen ovan. Och då menar jag inte bara själva kompositionen i sig. Det gäller även inställningarna för att lyckas fånga motivet med rätt känsla. Samt hålla antalet exponeringar så nära ett försök som möjligt.

Eller så är det helt enkelt så att ”gräset är grönare på andra sidan” och att alla fotografer dras med tio halvdana bilder och plockar ut pärlorna för likesen. Det är svårt det där med titlar.
Men en sak är jag säker på. Man blir inte sämre av att fota mer. Och det, samt allt annat i detta blogginlägg kan nog täcka upp de flesta yrken. Eller vad tror du?

När började du kalla dig själv för fotograf? Har du någon speciell brytpunkt när du själv kände att du tog ett kliv från hobbyfotograf till professionell fotograf?