Publicerad den 1 kommentar

Från Fujifilm X-H1 till X-Pro 3 – Going back memory lane

I mars 2019 slog jag slag i saken och köpte min första ’riktiga’ kamera, en Fujifilm X-H1. Detta är helt klart Fujifilms märkligaste kamera. Det är utan tvekan ett av deras bästa hus, i min mening. Ändå gick det åt skogen. Kameran, som var en av företagets främsta premium-hus rensades till slut ut för mindre än deras senaste instegsmodell.

Fujifilm X-H1 är en pansarvagn byggd för att tåla allt. Den funkar i alla lägen och har inbyggd bildstabilisering så man kan fota skarpa bilder med långa slutartider utan stativ eller annan utrustning. Ergonomin är ljuvlig, likaså sökare, skärm, sensor och reglage. Att gå från tidigare instegsmodell Fujifilm X-T20 till X-H1 gjorde en väsentlig skillnad i mitt fotande och det har minst sagt varit de mest givande 1,5 åren under den tiden jag fotat.

Allt gott har dock ett slut. Jag har nu bytt till en Fujifilm X-pro 3, dels på impuls, men också på grund av en längre stunds funderingar. Innan jag går vidare och pratar mer om X-pro 3 och mina tankegångar kring detta byte så tänkte jag gå igenom topp tio foton jag tagit med min X-H1.
Fotona är inte sorterade i någon form av rankinglista.

Topp 10 – Fujifilm X-H1

Svamp i skog
Fotad i Dals-ed, svamepns färgglada hatt fångade min blick på fem meters håll.
Fujifilm X-H1 – Fujinon 35mm f1.4 – ISO 200 – Bländare f2 – Slutartid 1/80
solnedgang over Savelangen
Fotad i Sävelången, ståendes på ett grund utanför Ingareds Badplats (montage).
Fujifilm X-H1 – Fujinon 16mm f1.4
bastu i sjo
Sävelången, ut över Ingareds båtbrygga/ bastutunna
Fujifilm X-H1 – Fujinon 23mm f1.4 – ISO 200 – Bländare f5.6 – Slutartid 15 min
fyr i lantlig miljo
Vy över Morups Tånge fyr utanför Falkenberg
Fujifilm X-H1 – Fujinon 50-140mm f2.8 – ISO 200 – Bländare f2.8 – Slutartid 1/1250
grand i svartvitt
En gränd från Nääs Fabriker, fotad tidig morgon. Denna finns även som canvas i 50 x 70cm
Fujifilm X-H1 – Yashica 50mm f1.4 – ISO 12800 – Bländare f5,6 – Slutartid 1/125
apa som kissar pa hand
Apa som passar på att hålla hygienen på topp under Corona-pandemin
Fujifilm X-H1 – Fujinon 50-150mm f2.8 – ISO 200 – Bländare f2.8 – Slutartid 1/400
bjorkskog med farg
Från en björkdunge på en Ö i Ömmern
Fujifilm X-H1 – Fujinon 50-150mm f2.8 – ISO 200 – Bländare f2.8 – Slutartid 1/125
grotta med vatten
Från Cuevas del Drach vid sydöstra Mallorca
Fujifilm X-H1 – Fujinon 16mm f1.4 – ISO 400 – Bländare f2.2 – Slutartid 1/8
Man kastar in gran i eld
Eldning av påskefyr på Björkö i Göteborgs norra skärrgård
Fujifilm X-H1 – Fujinon 23mm f1.4 – ISO 200 – Bländare f1.8 – Slutartid 1/250
bathus i skog med spegelblank sjo
Båthus liggandes i Sävelången, fotad från Norsesunds tågstation
Fujifilm X-H1 – Fujinon 50-150mm f2.8 – ISO 200 – Bländare f5.6 – Slutartid 1/60

Fujifilm X-pro 3 möter det analoga

Fujifilms X-H1 har varit grym att fota med. Den är solid och har väldigt trevliga rattar och reglage som kan göra fotandet väldigt enkelt, samtidigt som man kan köra helt manuellt på ett traditionellt vis. Det har dock alltid varit väldigt digitaliserat då hela huset är fullmatat med teknik.

De senaste åren har suget efter det analoga krupit sig allt närmre. Mycket på grund av att jag då tvingas förlita mig på mina egna kunskaper. Det sätter också begränsningar för mig själv så som att varje bild kräver mer fokus då rullen har ett slut. Det tar dock emot när det analoga kräver framkallningsprocess, scanning av negativ etc. Det är inte alls omöjligt att den processen kommer ta över med tiden. Men som det ser ut nu är Analogt inget alternativ. Det är här X-pro 3 kommer in i bilden.

Fujifilm X-pro 3 bakifran
Fujifilm X-Pro 3 med sin stilrena baksida som får dig att minska skärmtiden
Canon 5D Mark IV – Sigma ART 24 – 105mm f4 – ISO 500 – Bländare f7.1 – Slutartid 1/60

Designen hos X-pro 3 kan nog uppfattas som just en analog kamera vid ett första ögonkast. Den dolda displayen fick en hel del kritik innan kameran släpptes Nu är den släppt och snarare hyllad, av vissa. Än så länge gillar jag det skarpt. Det gör att jag släpper ner kameran längs höften och lever i nuet istället för att vila kameran mot magen för att se över bilden som just fotats. Jag får lita på min kunskap, precis som grundtanken med att fota analogt var.

Inom en vecka eller så planerar jag att ägna ett helt inlägg åt X-Pro 3 här på bloggen. Där kommer jag även lägga upp ett par bilder tagna med kameran, troligtvis främst med den nya filmsimuleringen Classic Negative som har visat sig vara en riktig supersimulering!

Publicerad den 1 kommentar

Nio delar av Olofsbo

Fyra dagar av sista semesterveckan avnjöts i Olofsbo norr om Falkenberg. Förutom 80 bilder på familjen fick jag även till dessa nio bilder på Olofsbos närområde. Riktigt fina vyer med havet ständigt närvarande.

Alla foton är tagna med Fujifilm X-H1 + Fujinon 50-140mm f2.8.

Publicerad den 2 kommentarer

Fotograf, en titel för vem som helst. Eller?

För cirka fem år sedan köpte jag min första systemkamera. Det var Fujifilms absolut enklaste instegsmodell, tillsammans med deras absolut enklaste instegszoomar. Bara tanken på att kunna få ett uns oskärpa i bilden triggade igång min oerfarna hjärna. Sedan dess har jag ägt tre olika Fujifilm kameror och en rad objektiv med olika egenskaper. Jag har läst texter, kollat Youtube-klipp, men framförallt har jag fotat en hel del sedan min Fujifilm X-M1 damp ner hos postombudet. Ändå har jag mycket svårare att kalla mig fotograf idag jämfört med för fem år sedan.

Den förhastade fotografen

I ungefär samma veva som jag fick min första kamera startade jag en enskild firma. Huvudsyftet var inte att bli dollarmiljönär på mina magiskt framtagna fotografier. Tanken var att sälja böcker. Förutom bokutgivning bockade jag däremot i fotograf under registreringen. Jag hade ju en systemkamera nu och kunde garanterat göra lite ströjobb med den. Efter ett samtal med skatteverket fick jag dessvärre bocka ur den punkten i protokollet då de inte ansåg fotograf-titeln vara lämplig för mina planer.

Det jag vill komma fram till är att det är väldigt lätt att sätta en fotografstämpel på sig själv enbart för att man har möjligheten att fota i RAW-format och få lite oskärpa. Jag gissar att många fotografer har trampat i den rävsaxen. För mig kom titelns sanna betydelse först efter ett par år. Då insåg jag vikten av kunskap och framförallt erfarenhet inom foto. Kort sammanfattat kan man säga att det är skillnad att ta ett foto och att skapa ett foto.

Ett fotografi från Ingareds badplats över en udde vid sjön. Fotograf: Gustaf Jansson
En bild jag var väldigt stolt över, när det begav sig …
Ett fotografi från Ingareds badplats över en udde vid sjön. Ny version. Fotograf: Gustaf Jansson
Samma fotografi som ovan, fast med annan efterbehandling

Bild 1: Här är ett foto från det första året. Motvilligt lägger jag upp den här, och än mer motvilligt lägger jag till att detta var en bild jag tyckte väldigt mycket om. Det är väl inget direkt fel på själva kompositionen eller motivet, men efterbehandlingen är horribel! (Kanske skulle kameran vinklas upp en del för att få mer av himmelen. Sen skulle man kanske vilja ha en rak horisont?)
Bild 2: Den andra varianten är redigerad så som jag skulle gjort idag. Man lär sig tydligen med åren.

Svårt att kalla mig själv för fotograf

Det har hänt en hel del med mig, den självutnämnde fotografen, de senaste fem åren. Jag har fotat, efterbehandlat och läst mycket. Det har såklart varit väldigt bra för min utveckling. Men det har samtidigt gett mig en helt annan respekt för titeln Fotograf. För trots att jag sedan två år tillbaka jobbar som just fotograf. Och trots att jag fått väldigt fina ord för mina fotografier så har jag själv bara svårare och svårare att kalla mig för just fotograf.

En (1) gång har jag på förhand varit hundra procent säker på att ett motiv skulle göra sig perfekt på bild, med specifika inställningar. Med min 35mm lins (35mm APS-C, motsvarande 50mm FF), gick jag fram och knäppte fotot, precis så som jag föreställt mig det i huvudet. Det blev varken sämre eller bättre än vad jag tänkt mig. Bilden kan du se nedan.

En liten rödhattad svamp, Fotograferad i Dalslands svampskogar. Fotograf: Gustaf Jansson
Plåtad i Dalslands svampskogar

Oftast fotar jag på känsla och tror att motivet kommer göra sig bra på bild. Ibland blir det bra, och ibland blir det inte alls som jag föreställt mig. Bilden nedan är ett exempel på ett sådant motiv. Jag var inte lika säker som med svampen. Men nu hänger den utskriven på canvas i mitt vardagsrum och förgyller min och familjens vardag, var dag. Tavlan är en del av kollektionen ”1883”. För denna, och de andra fotografierna i serien har jag utnyttjat kamerans brister till fotografiernas fördel. De är fotade i mörker, med hög bländare, snabb slutare och högt ISO. Allt för att få fram brus och en vintage-känsla. Personligen tycker jag att idén lyftes fram bra.

En gränd fotad vid Nääs fabriker utanför Göteborg. Fotograf: Gustaf Jansson
Fotot är taget vid Nääs fabriker utanför Göteborg

Fotograf, vad är det?

Vad krävs då av en fotograf, för att hen ska kunna kalla sig för fotograf? Detta är såklart en högst personlig fråga för många. Men det kan också vara en väldigt känslig fråga för andra. Personligen så har jag kommit fram till framförallt en punkt jag vill kunna bemästra innan jag kallar mig fotograf till fullo. Det är att jag vill kunna förutse en bra bild innan den tas, precis som svampen ovan. Och då menar jag inte bara själva kompositionen i sig. Det gäller även inställningarna för att lyckas fånga motivet med rätt känsla. Samt hålla antalet exponeringar så nära ett försök som möjligt.

Eller så är det helt enkelt så att ”gräset är grönare på andra sidan” och att alla fotografer dras med tio halvdana bilder och plockar ut pärlorna för likesen. Det är svårt det där med titlar.
Men en sak är jag säker på. Man blir inte sämre av att fota mer. Och det, samt allt annat i detta blogginlägg kan nog täcka upp de flesta yrken. Eller vad tror du?

När började du kalla dig själv för fotograf? Har du någon speciell brytpunkt när du själv kände att du tog ett kliv från hobbyfotograf till professionell fotograf?