Publicerad den Lämna en kommentar

Britt-marie var här – Fredrik Backman

Fredrik Backman är en av mina personliga favoriter vars böcker jag lyssnat igenom med skratt, tårar och inspiration. Backman är faktiskt en stor anledning till att jag skriver idag då hans böcker gav mig mer än bara en tanke att tänka, de gav mig även flera tankar att skriva. Britt-marie var här är inte hans bästa bok, det skulle jag nog säga att Min mormor hälsar och säger förlåt är. Men med det sagt så är det verkligen ingen dålig bok.

Handlingen

Britt-Marie, vars karaktär först uppenbarade sig som granne i ovan nämnda bok Min mormor hälsar och säger förlåt, är gift med affärsmannen Kent. De har en väldigt förlegad relation där hon är hemma och sköter hemmet medan Kent har affärsmöten med Tyskland. Av en händelse söker Britt-Marie jobb och lämnar Kent för ett litet samhälle vars samhällsnyttiga funktioner klumpats ihop inuti en pizzeria. Som fritidsledare i samhället Borg förändrar Britt-Marie allt.

Omslagsbild av Britt-Marie var här.
Omslaget till Britt-Marie var här av Fredrik Backman, utgiven av Forum.

Själva berättelsen är bara en del av boken. Karaktärsbeskrivningarna är så tydliga och egna att man verkligen blir en del av Borg. Britt-Marie var inte bara i Borg, hon har varit långt inne i huvudena på de som läst eller lyssnat på denna boken.

Britt-Marie var här, som film

Precis som En man som heter Ove har Britt-Marie blivit filmatiserad. Med en del stora svenska skådespelare och en fantastisk berättelse fanns det hopp om en mycket bra film. Här faller dock allt. Filmen kan på inget sätt jämföras med boken. Den saknar helt Britt-Maries karaktär och tar bort en hel del av bokens känsla och handling. Filmer är aldrig lika bra som deras böcker, en klassiker. Men det betyder inte att de aldrig kan vara bra. Här faller dock filmatiseringen platt som en pannkaka. Har du sett filmen? Ge boken en ärlig chans!

Porträtt av Fredrik Backman
Fredrik Backman – Fotograf/Copyright: Linnéa Jonasson Bernholm

I vanlig ordning summerar Fredrik Backman livet på ett helt underbart roligt och känslomässigt sätt. Ingenting är sig likt när man lämnat Borg.

Publicerad den Lämna en kommentar

Rollspel via Instagram blir en resa för Karkarotz

Stor båt i medelhavet

Under två veckor har jag och mina följare lagt grunden för ett äventyr via min story på Instagram. Det är ett improviserat äventyr där följare och tärningar styr nästan lika mycket som jag själv. Än så länge är jag uppe i 2.000 ord och cirka 139 röster.

Det slog mig att fortsätter man med ett stycke om dagen under ett helt år så blir det runt 50.000 ord. Nu får vi se hur pass bra detta blir. Kanske blir det en e-bok av resultatet. Däremot visar det att 15 minuter om dagen kan bli en hel bok efter ett till två år vilket är en rätt intressant tanke.

Instagram blir ett verktyg för att utvecklas

Min idé fungerar som så att jag skriver ett stycke via min story på Instagram. Därefter lägger jag en omröstning om karaktären ska göra si eller så. Resultatet läggs som grund till fortsättningen av nästa stycke. Det är både lärorikt och roligt att jobba såhär då hela berättelsen blir smått improviserad då jag själv inte riktigt vet vad som kommer hända under nästa stycke. Det öppnar också upp för alla som följer mig att vara med och påverka berättelsen.

Ibland när jag lägger ut en omröstning så kan den kännas ganska tråkig. Rättare sagt, varje gång jag lägger ut en omröstning så känns den ganska trist. Men det är ju lite så med skrivandet. Som författare gör man små val om ens karaktär ska gilla det ena eller det andra, om hen ska gå åt höger eller vänster. Och resultatet av ett ganska trist val kan påverka såväl historien som karaktärer.

Följ mig gärna på Instagram och var en del av berättelsen om Karkarotz.

Publicerad den Lämna en kommentar

1794 ger lite mer av allt – Del 2 av Niklas Natt och Dag

1794 som ebok i en trappa

I tron om att åter hoppa in i ett dystert och smutsigt Stockholm i Mickel Cardells liv började 1794 på ett helt annat sätt. Istället får vi följa en ny karaktär, Erik Tre rosor, som blir skickad till ön Barthélemys i Väst Indien. Erik blir ditskickad av sin Far som anser att Erik borde växa upp och bli värdig sitt namn – Tre rosor. Denna oväntade start knäckte mitt intresse för resten av boken … till en början. Slutligen fyllde berättelsen om ön Barthélemys en stor roll för bokens utveckling och gav en bredare bild av Niklas Natt och Dags senaste bok.

1794 visar på utveckling

Ju mer jag läser desto mer märker jag hur Niklas skrivande utvecklats. Det känns som att han jobbat mer med sidospår och gestaltning, och då inte bara av extrema scener av lik och förruttnelse. Boken känns mer färdig än 1793 och karaktärerna känns mer levande. Jag märker också att jag skrattar mer i denna boken. Dialogerna är skrivna med mer humor, om än relativt mörk humor.

Niklas Natt och dag, författtare till 1793 och 1794
Niklas Natt och Dag, författare till 1793 och 1794. Copyright/Fotograf: Thron Ullberg

I det stora hela är det dock mycket i 1794 som påminner om 1793. Samma skitiga gator mellan broarna med avföring, rännstensungar, Cardells ständiga armprotes, hor, brännvin, utslagna tänder, köttiga sår och allt annat som hör Niklas 1700-tal till. Jag har läst kommentarer om att ”Jag blev lite trött på ruttnande tänder, fekaliefyllda rännstenar och lusfyllda peruker redan i 1793” – Citat via Bokus.

Om man däremot ser 1794 som ett eget verk så skulle jag säga att den är bättre än föregångaren. Det händer mer, fler totalvändningar, roligare och mer intressanta dialoger och djupare karaktärsskildringar. Är man med på grundpremissen, grova gestaltningar, så kan jag inget annat än att rekommendera 1794.

Nu väntar jag med spänning på uppföljaren, vars namn gissningsvis bli 1795. Boken väntas komma hösten 2021.

Publicerad den 1 kommentar

1793 – En slafsig berättelse om en torso och brännvin

1793 på en eboksläsare som ligger på en bänk

Att läsa 1793 är lite som att gräva sig ner i en hög av kodynga och förruttnade lik, fast på ett fängslande sätt. Berättelsen är obehaglig, tänkvärd och får coronapandemin att framstå som ett himlavalv av änglar och världens alla härligheter.

Personligen är jag inget fan av historia och var aldrig speciellt engagerad på historialektionerna. Det var förvisso inte min historialärare heller, så mitt intresse kanske förklarar sig själv. Niklas Natt och dag visar däremot ett stort engagemang i sent 1700-tal med denna historiska roman om Mickel Cardell och Cecil Winge. Extra stort engagemang visar Niklas Natt och dag kring detaljer för huruvida människokroppen ter sig i olika stadier av förruttnelse, smärta och fysiska reaktioner från yttre hot.

1793 är rå och ärlig redan från start

Historien börjar med att Mickel Cardell simmar ut i det avlopp till sjö vid namn Fatburen för att fiska upp ett lik. Kroppen är stympad på alla dess lämmar och har därmed bara huvud och torso kvar. De läkta ingreppen tyder på en långt gående process. Här börjar en historia som tar oss långt in i Stockholms 1700-tals hjärta. En berättelse för er som inte är allt för äckelmagade. De visuella skildringarna ger en tydlig inblick i hur otroligt bra vi har det idag, trots rådande pandemi.

1793 på e-boksläsare mot en mossig stenmur.
1793 på e-boksläsaren Kobo Forma

Jag vill inte röja för mycket av handlingen då jag själv inte är ett fan av spoilers. Men Micke Cardell kommer i kontakt med den ”frilansande” mordutredaren Cecil Winge. De fattar tycke och bildar en duo som envist ska gå till botten med likets historia. Det visar sig vara en historia som bjuder in läsaren till en spännande resa genom krogliv, kvinnofängelser, slagsmål, franska revolutionen, brännvin och åter brännvin.

Personliga tankar

Som jag nämnde tidigare har jag aldrig funnit något speciellt intresse för historia. Därmed har jag varit skeptiskt intresserad av Niklas böcker då jag blivit rekommenderad och läst mycket gott om dem. Samtidigt utspelas de under en tid som jag sällan funnit något personligt intresse för. Det var egentligen först när jag hörde en intervju med Niklas Natt och dag via Pocketpodden som jag övervägde att ge 1793 en ärlig chans. Det visade sig resultera i att jag, på eget bevåg, satt och googlade gamla händelser för att läsa mer om dem.

Precis som folk rekommenderat 1793 till mig vill jag skicka vidare rekommendationen. Nu ska jag bita mig fast i uppföljaren, 1794 för att sedan invänta den sista och avslutande delen, 1795. Det är med spänning och viss avsmak jag öppnar upp fortsättningen för Mickel Cardell.

Publicerad den Lämna en kommentar

Att läsa böcker är något jag gått miste om

svartvit bild av containers

Under flera år har jag varit medlem i ett par författarsidor på Facebook. Jag följer aktivt författare och förlag på Instagram. Alla är olika och gör saker på olika sätt. Det har garanterat alla märkt av oavsett om det är en författargrupp, eller matlagningsgrupp man är med i. Men det finns ett råd som är gemensamt för alla som skriver. Om man har svårt att komma igång, eller tappat skrivarlusten är alltid rådet; Du måste läsa fler böcker! Jag personligen är extremt dålig på just den biten. Jag älskar att skriva och bygga upp livsöden, men är extremt loj när det kommer till att ta in inspiration och tankar från andras verk.

Läsa mera

Tanken är att det ska bli ändring på det nu! Jag har köpt en läsplatta. Resten av året ska jag fokusera på att läsa. Man kan säga att jag tagit två steg fram, ett steg tillbaka (i mitt skrivande). Jag har skrivit i tre till fyra år nu. Dessvärre har jag sällan satt mig ner för att läsa. Ljudböcker har jag tagit del av, speciellt när jag jobbade på lager. Men att se och analysera texten som utgör historien går man helt miste om när boken ljuds in via hörlurar i/runt öronen.

En annan fördel är att jag på ett enkelt sätt kan korrekturläsa mina egna texter via läsaren. Jag har märkt, som de flesta som skriver längre texter, att det ger mycket mer att korrekturläsa via utskrivna papper, det är även bättre för ögonen. En läsplatta är ju i princip som att läsa på papper, behagligt för ögonen och utan störande notiser och ”intressanta” youtube-klipp som ”måste” ses.

Produktbild av Kobo forma 8" läsplatta
Kobo Forma 8″

Kobo Forma 8″

Läsplattan i fråga är en Kobo Forma 8″. Den påminner en hel del om Amazons motsvarighet, Kindle Oasis, men har lite större skärm och bland annat direktstöd för Overdrive (Libby) vilket mitt bibliotek stödjer. Overdrive är en tjänst som biblioteken lånar ut e-böcker och ljudböcker via. Med andra ord kan jag koppla upp mig med läsplattan till wifi, sen är det bara att låna hem böcker (upp till fyra böcker/månad) och läsa. Gratis och smidigt! Amazons Kindle-varianter kräver köp via amazon. Vill man låna böcker/ köpa böcker från annan plattform måste de skickas över via en dator.

Jag planerar att göra ett lite mer utförligt inlägg om Kobo Forma när jag använt den ett tag. Jag tänkte även recensera böcker i e-boksformat. Så har du en bok som är på G, eller finns ute i handeln så hör gärna av dig, g.j.produktion (at) outlook.com.