Publicerad den Lämna en kommentar

Rollspel via Instagram blir en resa för Karkarotz

Stor båt i medelhavet

Under två veckor har jag och mina följare lagt grunden för ett äventyr via min story på Instagram. Det är ett improviserat äventyr där följare och tärningar styr nästan lika mycket som jag själv. Än så länge är jag uppe i 2.000 ord och cirka 139 röster.

Det slog mig att fortsätter man med ett stycke om dagen under ett helt år så blir det runt 50.000 ord. Nu får vi se hur pass bra detta blir. Kanske blir det en e-bok av resultatet. Däremot visar det att 15 minuter om dagen kan bli en hel bok efter ett till två år vilket är en rätt intressant tanke.

Instagram blir ett verktyg för att utvecklas

Min idé fungerar som så att jag skriver ett stycke via min story på Instagram. Därefter lägger jag en omröstning om karaktären ska göra si eller så. Resultatet läggs som grund till fortsättningen av nästa stycke. Det är både lärorikt och roligt att jobba såhär då hela berättelsen blir smått improviserad då jag själv inte riktigt vet vad som kommer hända under nästa stycke. Det öppnar också upp för alla som följer mig att vara med och påverka berättelsen.

Ibland när jag lägger ut en omröstning så kan den kännas ganska tråkig. Rättare sagt, varje gång jag lägger ut en omröstning så känns den ganska trist. Men det är ju lite så med skrivandet. Som författare gör man små val om ens karaktär ska gilla det ena eller det andra, om hen ska gå åt höger eller vänster. Och resultatet av ett ganska trist val kan påverka såväl historien som karaktärer.

Följ mig gärna på Instagram och var en del av berättelsen om Karkarotz.

Publicerad den Lämna en kommentar

Tolv delar av livet blir e-bok.

Nästa vecka kommer Tolv delar av livet att släppas som e-bok via näthandeln. För att ”fira” det och erbjuda lite underhållning i coronaisoleringen kan man nu välja sitt eget pris för ett DRM-fritt exemplar i valfritt format.

Har du läst klart dina böcker, lyssnat på alla poddar som är intressanta och sett alla roliga youtube-klipp på söta katter? Då kanske det skulle passa bra med en antologi med tolv lagom korta noveller för en kortare bussresa, fika eller varför inte toabesök, om man så vill.

Som tur är så har jag just en sådan. Och denna vecka kommer du kunna välja priset från 1kr till 1 miljon om du så vill. Swisha valfritt belopp till 073-972 63 19. Skriv din mail som meddelande och gärna önskat format (epub, PDF etc.) så kommer du få e-boken som fil i din in korg så fort som möjligt. Missar du att skriva din mail så kommer du få en länk via sms där du kan ladda ner filen.

Tolv delar av livet som e-bok
Tolv delar av livet som e-bok

Detta är mitt sett att dela med mig av underhållning/kultur till folk som är intresserade av att läsa men kanske inte har någon direkt framtida löneutbetalning på gång pga. av varsel och konkurs. Eller så har du det.

Jag kommer inte lagra vare sig mailadresser eller telefonnummer för framtida erbjudanden eller reklamutskick. Erbjudandet gäller fram till och med den 26 april.

Från instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Titel: Tolv delar av livet Författare: 11 olika Förlag: G.J Produktion 2019 hade Gustaf Jansson en novelltävling, Novellstugan. Tanken var att det skulle bli en vinnare varje månad, där varje månad hade ett tema, men kunde även ha ett ledord som skulle vara med i texten. I denna antologin kan vi nu läsa de vinnande bidragen, som är helt olika, och som berör det mesta i livet. Vi får läsa om humor, sorg, spänning, drama, relationer och kärlek. Boken är väldigt lättläst, då varje novell endast få ha tusen ord. Vissa noveller berörde mig mer än andra. Som stannade kvar efter att jag läst boken.Någon fick mig att skratta, men det fanns även de jag snabbt glömde bort. En trevlig idé att göra en antologi av vinnande bidrag. Tack snälla för att du frågade om jag ville läsa den @_gustaf_jansson #gjproduktion #tolvdelaravlivet #antologi #novellstugan #noveller #novellsamling #boktips #bokrecension #recex #läsmig

Ett inlägg delat av @ stinas_boksida

Publicerad den 1 kommentar

Antologi – Tolv delar av livet: En antologi

Antologi i miljö

Under november 2018 kom jag på en genialisk idé, att anordna en novelltävling. En tävling är ingenting utan ett pris, så det fick man ju ordna, tänkte jag. Efter ett antal mail till diverse företag så tänkte jag, skit samma. Ska man få någonting gjort får man göra det själv. Det är såklart inte helt sant, för i stort sett alla orden i denna antologi är skrivna av totalt elva olika författare. Men grunden gjorde jag i alla fall själv.

Grundtanken var att inspirera och ge skrivintresserade personer en plats att skriva korta men betydande noveller på specifika premisser. Med start i en författargrupp på Facebook januari 2019 gav jag ut instruktioner om hur första deltävlingen gick till. I slutet av månaden skickade jag ut ett inlägg på min Facebooksida där bidragen skulle publiceras som kommentarer. Röstningen var tänkt att ske via ”likes” på novellerna. Detta visade sig dock bli en aning ojämnt då folk med stora nätverk fick klart övertag, något som jag borde ha anat redan i november…

Antologi till morgonkaffet
Framsidan av Tolv delar av livet: En antologi

Att slutföra ett projekt

Så fortlöpte det månad efter månad under 2019. Månaden började med en uppgift; ”Skriv en novell om >tema<, ”Utgå från detta foto” etc. Tillslut blev det en antologi på tolv noveller á max 1000 ord. Det var såklart målet hela tiden, men det är inte alltid man når sina mål, så det känns fortfarande väldigt skönt att slutföra ett projekt som omfattar 365 dagar.

Vinsten fick bli ett fysiskt exemplar av boken och ett rabatterat pris av ett antal böcker. Detta var förutsättningarna från start och än så länge så har de känts uppskattade, vilket är roligt.

Nu kan jag bocka av ett av målen med 2020 och blicka fram mot andra utmaningar året har att erbjuda, som att samla på mig så mycket toapapper jag kan under rådande omständigheter …

Antologin finns bl.a. hos Bokus och Adlibris. Och detta är viktigt! Den kommer endast att säljas under 2020. Därefter går ALLA rättigheterna till författarna och jag vet att vissa har planer på att utveckla deras noveller till böcker. Så mitt mål att inspirera var tydligen inte helt förgäves. Kul!

Publicerad den 5 kommentarer

Novell: Din tid kommer – baserad på Håkan Hellströms låt

Nedan kan ni lyssna på, eller läsa, min novell ”Din tid kommer”. Novellen är baserad på texten till den nionde låten från Håkan Hellströms skiva Du gamla du fria. Det är en tolkning jag gjort utifrån texten och har ingen koppling till Håkan Hellströms tankar eller mening. Jag hoppas ni gillar den!

Din tid kommer

Ett starkt ljus tränger sig in i mina drömmars värld. Nästan direkt efter följer en enorm knall som väcker mig. Jag ligger som förstelnad i sjukhussängen. Åskan har alltid gjort mig orolig, så när den är såhär intensiv får jag nästan panik. De gångna dygnen har satt sina spår i mitt huvud. Det känns som att hjärnan besitter samma fasta konsistens som klumpig mannagrynsgröt tillagad av en halvt sovande, helt ensamstående, trebarnsmamma. Så paniken klarar inte riktigt av att koordinera sig bort från huvudet.

Några gatlyktor tar sig igenom persiennerna och lämnar sitt varma ljus i det annars kallt sterila rummet. Snabbt, väldigt snabbt, fylls rummet av ytterligare en blixt. Ljuset följs av en än högre knall. Fönsterrutorna skakar av åskans kraft och det dröjer inte länge innan ett ensamt spädbarnsskrik triggar mina moderskänslor och stillar min introverta blixtpanik. Jag startar mobilens skärm och noterar att jag fått hela två timmars sömn.

Jag sätter mig upp i sängen och känner hur huvudet tjocknar till. Samtidigt som kroppen avvänjer sig det vågräta läget från sängen sträcker jag mina armar efter dig, mitt nyfödda barn. Ett barn jag aldrig trodde jag skulle få. Ett barn jag visste skulle vara mitt, bara under fyrtioåtta timmar. De flesta föräldrar får njuta av sina småttingar tills de börjar få åldersrynkor. Själv är jag glad om jag kommer hinna byta din första blöja.

Du tystnar i min famn. Spegelbilden framför mig visar en bild jag ångrar. Den tar bort allt jag önskar dig min son. Din pappa. Jag hade så gärna velat se din pappa hålla sin arm över min axel. Den önskan är det nog många kvinnor som har haft. Du har säkert många syskon runt om i världen. Allt tack vare din pappa som jobbar lika hårt med förförelser som på att bli en världsberömd artist.

***

Nu har du fått höra mitt första svek mot dig. Du är resultatet av mitt misslyckande. Att jag gör saker på fel sätt är också orsaken till att du aldrig kommer veta vem jag är. Jag gav dig mitt allt och de ger oss två dagar som kommer vara resten av mitt liv. Det vi har nu betyder allt för mig och inget för dig. Jag skulle kunna börja förklara redan nu varför du inte kommer få mig som mamma. Varför det är bäst att du inte kommer få mig som mamma. Men jag kommer aldrig hinna berätta klart innan de hämtar dig.

Jag ser in i spegeln igen. Ser världens största misslyckande. Det syns inte bara i de tomma ögonen. Den trötta hyn avslöjar en hel del den med. Så även de ständigt kluvna hårtopparna. En till blixt lyser upp rummet. Jag förväxlar mig själv med ett spöke. Hinner bli lite rädd innan den urholkade hjärnan kopplar ihop alla missanpassade delar. En sjukhussäng, jag och mitt spädbarn.

Du kommer inte få något namn, inte av mig. Du kommer heta: Han, honom, eller lilla killen. Min nacke krokar sig och jag ser ner på det vackraste som finns. Mitt första barn. Inte min första graviditet, men mitt första barn. Om jag hade vetat om denna känsla tidigare i mitt liv hade jag gjort allt för att förhindra din omplacering. Tvångsomhändetagning är ett för starkt ord för mig.

***

I samma stund som rummet känns för klaustrofobiskt krympande tar mina ben fyra steg mot dörren för att nå den mer öppna korridoren. Väl ute möts vi av en värld som skiljer sig från din och min. Här har vi en värld av framtid och visioner. Jag försöker le mot en pappa som går med ett rosa knyte i famnen. Han nynnar på en melodi och tittar skeptiskt på mig. Precis som en gäspning smittar så börjar jag reflexmässigt nynna på Blinka lilla stjärna.

Melodin tonas ut till tankarna om en plats jag skapat för dig och mig. Samtidigt dras en droppe mot marken längs min kind. Jag vet mycket väl att det kommer ta lång tid för dig att nå denna plats. Men den är perfekt för oss. Där krävs inga pengar, inget jobb eller socialt välmående. Det är en plats jag kommer nå snabbare än dig. Troligtvis snabbare än du hinner hitta en värdig mamma och pappa. Vägen dit har varit brokig. Det har tagit tid och energi. Men när du har kommit till den punkten då livet bjudit på allt det har, då är du välkommen till mig igen. Innan dess ska jag se till att bli en person som förtjänar din närhet.

Jag vet att du inte förstår ett ord av vad jag säger. Men jag kan bara förklara mig en gång, för snart är både du och jag borta. Då är det försent att ge dig en rättvis bild av mig. Det är inte mycket i mitt liv som varit bra. Jag har inte haft rätt förutsättningar att bygga upp ett värdigt liv. Det är någonting jag ska försöka ge dig. Det kommer att bli min viktigaste och enda födelsedagspresent. Du kommer få den två dygn försent. Men jag berättar det nu. Det går ändå inte att slå in i papper och band. Jag tror du kommer vara besviken på mig för denna present. Då är det viktigt för dig att veta att hela samhället kommer vara besviket på dig om jag inte ger dig den. Och det är något jag inte tänker tillåta.

Under ett barns första tjugo år får dess föräldrar ta många svåra beslut. Ingen vet konsekvenserna av varken det ena eller andra alternativet. Jag har redan gjort det svåraste valet, och det innan du föddes. Jag stred inte för min rätt att få ta hand om dig. Inte för att jag inte älskar dig, för det gör jag mer än något annat. Nej, utan för att du ska få växa upp och utvecklas till den du vill. Om du bestämmer dig riktigt mycket kan du stiga upp till toppen av världen. Där leker änglarna. Livet kommer bjuda på många hårda smällar. Men ta ingen skit, res dig upp och lär dig av alla misstag. Du har en ängel på din axel, det kommer vara jag. I alla situationer du hamnar i ska jag vägleda dig mot min egen raka motsats. Min förhoppning är att det ska hjälpa dig dit du vill. Din tid kommer, min älskade son. Din tid kommer. Och när den kommer, var uppmärksam så du kan nå nya höjder.

***

Ett larm börjar tjuta över hela avdelningen. Föräldrarna i samlingsrummet sliter sin blick från deras barn, mobil eller tv-skärmen som, mitt i natten, visar någon gammal repris från en fängelseserie. En handfull barnmorskor springer mot rum fem. Dörren hinner knappt slå igen innan två av dem kommer ut igen. Den manliga barnmorskan har den lilla plastvagnen rullandes framför sig med en fokuserad blick på dörren. Den kvinnliga pratar i telefon. Jag hör inte vad hon säger, men rösten låter stressad.

Dörren stängs bakom dem och avdelningen blir tyst igen. Allt som hörs är kvinnliga brittiska röster från tv:n, ett barn som glufsar i sig från sin mors bröst och, snyftningar.
Dörren till rum fem har inte riktigt gått igen. Jag vet att det är fel, men jag kan inte låta bli. Diskret rör jag mig mot dörren. En kvinna sitter på sängen med huvudet mellan knäna. Hon gungar fram och tillbaka. En barnmorska lugnar henne och säger att allt kommer gå bra, att barnakuten är en trappa ner. Kvinnan på sängen har för mycket i huvudet för att kunna ta in barnmorskans välvilliga ord.

Jag tittar ner på ditt harmoniska ansikte och känner en viss skuld. Att livet kan vara så orättvist. Här står jag som varken förtjänar eller får behålla mitt barn. Samtidigt sitter hon där som kanske förlorar sitt barn snabbare än du förlorar mig. Efter en stunds iakttagelser går jag mot mitt eget rum. Jag lägger dig i plastkorgen och sätter mig på sängkanten. Min rumpa sjunker ner i den mjuka sängen och jag njuter inte alls. Tankarna på den rullande vagnen och den gråtande mamman håller mig vaken. Orättvisan i att hon kan ha blivit snuvad på livet innan det knappt börjat.

***

Jag vet inte om jag somnat eller bara dagdrömt. Du skriker igen. Jag tar upp dig i min famn och ger dig mat. Inte som mammorna i samlingsrummet, utan från flaska. Namn och närhet skapar relationer. Och hur mycket jag än vill ha världens bästa relation med dig så kan jag inte. Och det beror helt på mitt ego.

Timmarna passerar och väntan på avskedet närmar sig sitt slut. Tillsammans har du och jag gått runt i en cirkel i vårt lilla universum. Du sovandes mot min hals. Jag nynnandes på Blinka lilla stjärna. Det har säkert gått två timmar vid det här laget. Trots mina försök att fokusera helhjärtat på dig, vandrar mina tankar då och då vidare till mamman i rum fem. Hur går det för hennes bebis? Vart är barnets andra förälder?

Jag går fram till dörren och tittar ut. Det är tomt, tyst och mörkt. En svag snyftning hörs i korridoren. Min nyfikenhet följer ljudet ända fram till rum fem. Jag vet att det är fel. Det är nog det enda jag vet nu. Men, om jag skulle vara ängeln på din axel. Och om du skulle vara i samma situation som jag är i nu. Då skulle jag nog frångå mitt löfte att råda dig min motsats. För rätt kan vara fel. Det låter konstigt, men se här, din tid kommer.

***

Knack, knack.

Jag puttar försynt upp dörren och sticker in huvudet. Mammans plastbytta är fortfarande borta. Hon sitter likadant som sist, gråtandes utan några tårar kvar att gråta. Och hon är ensam, ensammast i världen. Hon rycker till när jag går in. Innan hon hinner öppna munnen räcker jag ut min hand som för att tysta henne. Hon tittar på mig med röda ögon. Sorgen är så djupt rotad att det gör ont i mig. Hennes säng känns mjukare än min. Hon är fortfarande tyst.

”Jag såg vad som hände innan”, säger jag tyst.

Kvinnan lutar pannan mot sina knän och ger ifrån sig en djup utandning.

”Jag blir av med mitt barn imorgon”, fortsätter jag när jag inser att hon inte tänker prata frivilligt.

Hon lyfter på huvudet igen.

”Va?” får hon ur sig.
”Mitt barn kommer tas ifrån mig. Jag vet inte till vem eller hur. Men jag vet mycket väl varför.”
”Jag vet inte riktigt vad jag ska säga”, mamman ser chokad ut. Detta var absolut inte den typ av tröst hon väntade sig när jag kom in.
”Du behöver inte säga nått. Ditt alternativ är värre. Det är jag själv som satt mig i denna situation.”

Jag tittar ner på dig. Du ligger med kinden mot min röda bommullströja. Ser nöjd ut, samtidigt lite bekymrad. Tystnaden bryts av din lättnad. Nu ser du bara nöjd ut. Med ett leende på läpparna tittar jag upp på mamman igen. Ett barnsligt skratt hittar ut från det evigt gråtande ansiktet.

”Vad löjligt att skratta”, säger hon.
”Men nyttigt”, kontrar jag.
”Om du vill kan jag sitta här medan du somnar?” frågan kommer som från ingenstans.
”Jag kan lika gärna sitta här som inne hos mig. Och du ser ut att behöva stöd.”
”Vad du är gullig. Min man är på en akut jobbresa. Men jag ringde honom innan och nu sitter han på nästa plan hem”, orden lämnar henne oregelbundet samtidigt som tårarna kanar längs kinden i ett jämnt flöde.
”Så ni lever tillsammans?”
”Mm, och nu skulle vi bli tre.”

Orättvist, tänker jag. Hon känns ärlig, genuin och sårbar. Jag är en samling av missbedömningar. I fysisk form.

”Försök sova nu”, uppmanar jag och slår mig till ro i den måttligt bekväma besöksfåtöljen som BB erbjuder de närstående.

***

Efter trettio minuters vakande sitter jag med två sovande främlingar. En av främlingarna är mitt liv, den andra får bli mitt livs liv.

”Kom ihåg, din tid kommer och jag kommer alltid älska dig. Förlåt för detta och allt annat.”

Jag lägger dig tätt intill mamman jag inte ens vet namnet på. Så försiktigt jag kan får jag bort bandet med all din information på.

Dörren stängs med ett dovt klick. Jag stannar upp mitt i steget för att lyssna efter en nyvaken främling. Varken den ena eller andra hörs. Diskret och så naturligt jag kan går jag tillbaka till mitt rum. Rotar igenom väskan efter insulinsprutorna jag tagit med mig. Toalettlåset klickar till när jag låser det. Sitsens plastlock kommer åt mina lår när jag sätter mig på det. Kylan från locket sprider sig över hela min hud. Jag tar av hatten på ena sprutan och trycker in den i huden. Min kropp är inte van vid sprutor, så den reagerar mer än väntat när spetsen tränger igenom huden. Andra sprutan känns bättre. Jag reser på mig och slänger ner sprutorna i toalettstolen och spolar.

Nu är jag på väg till platsen vi kommer mötas på. Jag hoppas innerligt att din väg inte blir lika skruvad som min. Jag är en psykopat och du kan ta dig till toppen av världen. Mamma älskar dig.

Din tid kommer - omslagsbild
Omslaget till novellen ”Din tid kommer”

Slut!

Det var novellen ”Din tid kommer”. Tack för att du läst den. Uppskattade du den får du gärna lämna en kommentar nedan. Dela den gärna på dina sociala medier så fler kan ta del av den.
Andra tolkningar av Håkan Hellström hittar du i podcasten JVVH.

Tack // Gustaf Jansson