Publicerad den Lämna en kommentar

Rollspel via Instagram blir en resa för Karkarotz

Stor båt i medelhavet

Under två veckor har jag och mina följare lagt grunden för ett äventyr via min story på Instagram. Det är ett improviserat äventyr där följare och tärningar styr nästan lika mycket som jag själv. Än så länge är jag uppe i 2.000 ord och cirka 139 röster.

Det slog mig att fortsätter man med ett stycke om dagen under ett helt år så blir det runt 50.000 ord. Nu får vi se hur pass bra detta blir. Kanske blir det en e-bok av resultatet. Däremot visar det att 15 minuter om dagen kan bli en hel bok efter ett till två år vilket är en rätt intressant tanke.

Instagram blir ett verktyg för att utvecklas

Min idé fungerar som så att jag skriver ett stycke via min story på Instagram. Därefter lägger jag en omröstning om karaktären ska göra si eller så. Resultatet läggs som grund till fortsättningen av nästa stycke. Det är både lärorikt och roligt att jobba såhär då hela berättelsen blir smått improviserad då jag själv inte riktigt vet vad som kommer hända under nästa stycke. Det öppnar också upp för alla som följer mig att vara med och påverka berättelsen.

Ibland när jag lägger ut en omröstning så kan den kännas ganska tråkig. Rättare sagt, varje gång jag lägger ut en omröstning så känns den ganska trist. Men det är ju lite så med skrivandet. Som författare gör man små val om ens karaktär ska gilla det ena eller det andra, om hen ska gå åt höger eller vänster. Och resultatet av ett ganska trist val kan påverka såväl historien som karaktärer.

Följ mig gärna på Instagram och var en del av berättelsen om Karkarotz.

Publicerad den 1 kommentar

2020-mål, bokutgivningar och fotoutställning

Fem dagar in i det nya decenniet så har jag redan ett par mål i sikte. Tanken är att klara av alla innan 2020 är slut. Det handlar om bokutgivningar och fotoutställning. Här kommer lite lösa tankar kring målsättning för 2020.

Bokutgivningar under året

När det kommer till bokutgivningar har jag en hel del i pipelinen. Först och främst kommer jag ge ut en novellsamling. Här är det dock inte jag som skrivit. Det kommer bli en fysisk samling av resultatet från min novelltävling Novellstugan 2019.

Loggan för Novellstugan

En nyfunnen vän är arbetstiteln på en bok för barn och ungdomar i lägre tonåren och nedåt. Det är en berättelse om två killar som träffar varandra då den ena räddas ur en misshandel av den andra. De kommer från två helt skilda levnadsförhållanden och kompletterar varandras personligheter. Boken tar upp mobbning, relationer och familjeproblematik.

XXX XXX XXX XXX är arbetstiteln på en bilderbok för barn i 3-6 års åldern. Här går flickan XXX igenom en väldigt märklig dag där det ena överträffar det andra. Illustrationerna är gjorda av Emmelie Salomonsson och den kommer bli ett riktigt levande konstverk att läsa.
(Namn och titel är märkt XXX då den i första hand ska skickas in till tävling där bidragen är anonyma).

Utöver detta så håller jag på att skriva på ett antal sammanhängande noveller som delvis kommer släppas här på bloggen men framförallt som samling. Novellen Din tid kommer är en del av denna samling. Novellen baseras på Håkan Hellströms låt med samma namn. Den andra novellen heter Mamma, räck mig din hand och är baserad på låten Come, mommy, take my hand av Henrik Berggren. Denna samling kommer dock troligtvis ut tidigast 2021.

Omslag av novell, Din tid kommer
Omslag till novellen, Din tid kommer

Fotoutställning 2020

Sedan har jag även lösa tankar kring en fotoutställning till andra halvan av 2020. Detta kommer i så fall ske tillsammans med en handfull andra fotografer.
Vill du se mer av mitt fotande kan du följa mitt instagramkonto som riktar in sig på fotografi, eller besöka min portfolio.

Hur ser ditt 2020 ut? Vad hoppas du på under det kommande året?

Publicerad den 1 kommentar

Manus måste tydligen redigeras …

bild över ett redigerat manus

När man börjar skriva på ett manus så tänker man sällan på redigeringsarbetet. Precis som att man inte tänker på vardagens gnabb och gräl när man går på de första dejterna med en potentiell livspartner. Varken grälen eller redigeringen slipper man dock undan. Tids nog måste man ta tag i det där som man lämnat efter sig och styra upp det till något bättre.

Det är inte speciellt roligt, det känns ofta ganska kreativitetsdödande. Men det polerar upp den där smått skrovliga berättelsen till något bättre. Så resultatet blir bättre vilket gör att sista slutredigeringen känns som att nå en bergstopp på femtusen meters höjd. Man har strävat efter att få till den den perfekta läsupplevelsen och tillslut når man dit.

När jag skickade ut mitt aktuella manus till en handfull testläsare så såg jag hyllningar framför mig, inte mer jobb. Det är klart man vill få ett mejl med kommentarer som: ”Jag började gråta när…” eller: ”Jag skrattade högt igenom nästan hela boken.”
Istället fick jag 240 punkter som skulle ses över, tillsammans med positiva ord (såklart, jag har ju trots allt skrivit en jävla bra berättelse).

Att för sjätte gången sätta sig ner framför sitt manus och fixa till diverse mindre och/eller större problem kändes sådär lockande. Men nu är det gjort och jag ska säga dig att det var värt det! Som jag tidigare sagt så är jag inte direkt någon bokmal. Det resulterar såklart i att jag inte har stenkoll på alla regler. Så att få texten korrad av en flitig pekpinne var guld värt. Inte bara för det aktuella manuset, utan för alla kommande manus.

Här kommer en liten del av mitt manus, prologen:

I alla större städer finns det olika områden. Så är det även där denna berättelse utspelar sig. Vi har de täta höghusen med lägenheter. De stora villorna med studsmattor. Radhuslängor med lekplatser sträcker sig likt ormar runt torgen. Gågatorna korsar bilvägar med övergångsställen och gångtunnlar.
 
Det flyger en drönare över staden. Dess kamera fångar in folk som vattnar blommor, klipper gräset, spelar basket och rastar hundar. Precis som i vilket samhälle som helst. Du har säkert upplevt det själv, att folk runt omkring dig lever problemfritt. Att allt ser så enkelt och bra ut. För när ett ögonblick fångas upp i förbifarten upplevs det ofta som vardag för personen man sett. Att hen alltid lever just så. Leker eller jobbar, helt utan problem i livet. När man tänker så är det lätt att själv känna sig illa till mods. Varför är det bara jag som inte har någon att hänga med? Eller, varför har inte jag ett syskon att skratta tillsammans med?
 
Drönaren flyger in i ett område fullt av höga hus. De står uppradade efter varandra likt en kö som aldrig tar slut. Fasaderna är fulla av fönster och balkonger. I ett av fönstren ser drönaren en liten kille. Precis som alla andra kvällar ligger killen, som heter Axel, med sina hörlurar över öronen och sin telefon på bröstet. Visst ser det skönt ut? Vi tänker direkt att killen gillar musik. Varför skulle han annars sova med hörlurar på sig?
 
I en villa på andra sidan stan hittar vi en annan kille i samma ålder. När drönaren kommer närmare kan vi se in i Filips rum. En kille som dansar framför spegeln. Har han bara fjärilar i magen eller tränar han inför sitt livs viktigaste dag?
 
Oavsett om det gäller höghusen eller villaområdet så är hela staden full av människor som Axel och Filip. Människor som lever sina liv och gör saker på sitt sätt, precis som du och jag.
 
Livet kan inte ses genom en kamera från en drönare. Ju närmare vi kommer det vi ser, desto mer detaljer får vi kring det som sker. Visst, Axel älskar musik. Men det är också det enda han har. Och Filip dansar så ofta han kan, för han ska uppträda för hela skolan om bara ett par veckor. Nästan alltid är problemen osynliga för de som står bredvid och tittar på. Men de finns alltid där och alla har dem. Men det finns också lösningar på problemen. Axel och Filip kommer hitta en lösning, vänskap.

Boken En nyfunnen vän handlar alltså om två killar, Filip och Axel. Den riktar sig till barn i mellanstadiet/ högstadiet och är totalt 13500 ord lång. Den tar upp frågor som mobbning, utanförskap, relationer inom familjen etc. Det är viktiga frågor för en viktig ålder där tankar och rädslor för detta är stora.

Nu kommer jag till den lättaste biten, att få ut den som en riktig bok! 😐