Okej, hur ska man kunna sammanfatta denna värld jag läst mig igenom i ett ynka blogginlägg? Samlade verk var den första boken jag laddade ner till min läsplatta. En bok som aldrig tog slut, på ett bra sätt. Lydia Sandgrens debutroman på 689 sidor slog ner hårt och har gjort avtryck hos mig och många andra.
Om vi börjar med det som är mindre bra med boken så skulle jag säga nämna baksidetexten. Det började med att min fru sa att hennes kollegas kompis släppt en tegelsten som blivit rätt populär. Därefter dök Samlade verk frekvent upp i mitt Instagramflöde. Men när jag gick in och läste baksidetexten tappade jag i stort sett allt sug som fanns.
I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.
”Samlade verk” är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.
Trotts dess relativt färglösa sammanfattning ville jag ge boken en chans med tanke på alla lovord. Det tog inte lång tid innan jag ”satt fast”. Som jag sa till min fru, ”Den handlar egentligen inte om något speciellt. Den är bara jävligt fängslande”.
Samlade verk gav mer än vad jag trott
Jag skulle snarare skriva något i stil med följande:
Förläggaren och den drömmande författaren Martin Berg är en medelålders man från Göteborg. Tillsammans med sin son Elis huserar Martin i Majorna där hans dotter Rakel kommer på sporadiska besök mellan psykologstudier och ensamlivet i sitt eget hem. Martins bästa vän, Gustav, är en etablerad konstnär och en högst egen person som lever för konsten. Martins fru, och barnens mor, Cecilia är spårlöst försvunnen efter att ha lämnat familjen Berg.
”Samlade Verk” binder samman nutid med dåtid. Följ Martin och Gustavs resa från fester i Göteborg till etablerade män i kulturbranschen. Hur Cecilia kommer in i deras liv som en länk mellan vänskap och affärer. Hur en relation mellan barn och moder finns, men ändå inte…
Lydia fick mig att Googla påhittade kreatörer
Lydia har verkligen lyckats med att bygga upp en värld kring Martin Berg, Gustav Becker och Cecilia Wikner (Berg). Det finns mängder av biroller och ibland sitter jag och googlar på kreatörer som inte finns. Helt klart en perfekt blandning av fiktion och verklighet! Karaktärernas relation till olika legender byggs upp på ett väldigt trovärdigt sett där erkända konstnärer och författare blandas med helt påhittade namn och verk. Detta skapar en nyfikenhet hos mig som läsare att söka upp referenspunkterna som i vissa fall visar sig vara hämtade från Lydias fantasi, busted!
Språket är väldigt levande. Egentligen är det bara en handfull gestaltningar som återkommer i denna mångordade bok, så som att håret klistrar sig i pannan (när någon settas). Annars bjuder varje sida på ytterligare nya referenser och ord som skapar ett enormt djup och liv i texten.
Karaktärskartan känns väldigt trovärdig och genomtänkt. Det är inte många huvudroller/ biroller som inte besitter sin egen personlighet och historia. Vissa skrivs ut mer bokstavligt än andra, men alla finns där och lever sitt egna liv.
Jag kan inte annat än att rekommendera denna bok!
Till dig som redan läst boken
För att förtydliga rubirken. Följande text innehåller spoilers, så vet du med dig att du vill läsa boken så föreslår jag att du slutar läsa här för att sedan återkomma när sista bladet är vänt.
Samlade Verk har verkligen triggat igång min inspiration för att skriva! Jag har börjat skissa på ett nytt manus, samtidigt som jag blivit väldigt inspirerad att fortsätta jobba på mitt ständigt pågående projekt En nyfunnen vän. Martin Bergs ständiga jakt på den perfekta romanen kan bli ett frustrerande moment genom boken. Samtidigt speglar det verkligen den frustration som uppstår när man inte får fram tankarna till fingertopparna. Martin Berg har svårt att skriva i början av boken.
Martin Berg har svårt att skriva i sitt ”kollektiv”.
Martin Berg har svårt att skriva under sin skrivresa i Paris.
Martin Berg har svårt att skriva under fina dagar i sin bästa väns mormors hus tillsammans med sin bästa vän och sin fru (utan mormor).
Martin Bergs samlade verk som aldrig blir till
Lydia visar tydligt att var sak har sin plats. Martin Berg, tvivlar för mycket på sig själv för att kunna slutföra sitt livslånga romanprojekt. Däremot passar han väldigt bra som förläggare då han vet hur en bra roman ska vara. Allt man kan teoretiskt kanske man inte kan få ut i praktiken. Sen om det är ens egna kritik som är hindret eller att man helt enkelt inte kan är en annan historia. Eller så kan man tolka Martins oändliga skrivande som att man måste sänka kraven på sig själv och testa vingarna. Vad är det värsta som kan hända? Skriv, publicera, skriv igen.
Martin Berg får boken Ein Jahr der Liebe som är skriven av den fiktiva författaren Philip Franke. Boken är ständigt närvarande från att Martin först får den fram till i stort sett sista sidan av boken. En självupplevd berättelse av författarens stora kärlek till en viss Cecilia som lämnar honom ensam utan vare sig ett farväl eller ett tecken på kärlekens förfall.
När man följer Rakel, Martins dotter, som fått i uppdrag att översätta boken från tyska till svenska så vill man ta del av Philips version och känslor på ett bredare plan än vad som kommer fram i Samlade verk. Det hade varit ett intressant drag av Lydia att även skriva denna, betydligt kortare, bok för att bredda den ”verklighet” hon byggt upp.
